Ohoooj! Här händer det inte mycket, men det gör det å andra sidan i mitt liv just nu. Det går i 180 och jag gör så gott jag kan för att hinna med. Konditionen är dock inte vad den brukade vara (fast den har aldrig brukat vara vid närmare eftertanke). Det finns inte tid till att stanna upp och reflektera utan det är bara å köre på! Nästan.
Jag medverkade i radion idag. Jag och några till. Tidigt som aset. Men kul var det! Vi gick därifrån med den hurtiga känslan: Tja, lite missar här och var hör väl till, men i det stora hela gick det nog bra! Wow!
Nu, så här i efterhand, när jag lyssnat på programmet är den känslan något mera dämpad. Den har ersatts av ett mer apatiskt konstaterande: Kattastrååf... Kinder och läppar hänger lösa liksom, och blicken är tom.
MEN! Överlevnadsinstinkten sätter in och gaskar upp mig rejält ändå! The show must go on - så är det bara! Offentliga pinsamheter är bara nyttigt för det narcissistiska egot och resultatet av det är (förhoppningsvis i de allra flesta fall) ödmjukhet. Jag känner mig otroligt ödmjuk och det lilla självförtroendet jag en gång hade har faktiskt inte alls fått sig en törn. Nnnäppp! Tro det eller ej.
...tur att biljetterna är slutsålda och ej återbetalningsbara... Moahahaha! Guh, jag tror jag dör av skratt! Åh, det var roligt...
Men någonting som gick väldigt bra ändå, får jag säga, det var intervjuerna. Jag iakttog de andra som blev intervjuade med stor beundran och jag tänkte "Åh, vilka bra svar de ger och please God, intervjua inte mig!" I nästa stund hade jag en stor fet mick upptryckt i ansiktet. Nu, så här i efterhand, tycker jag inte att jag var så pinsam som jag hade förväntat mig att jag skulle vara. Jag skrattade bara lite nervöst här och var, men jag menar what the heck, det bjuder jag på!
Nåväl, nu har jag inte tid att skriva mer. Jag måste fokusera, effektivisera, stryka flera, träna mera så att jag är fit for fight tills på fredag - premiären! Ikväll blir det pizza... Over and out, gott folk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar