Enough

Alltså, seriously! Nu kan jag det här med förkylning... Been there, done that! Har laddat min lilla sjuklåda med nyinköpta ipren och otrivin näsdroppar. Inte dem med mint dock. Herregud, någon måtta får det vara på galenskaperna... Fast effektiva är de visserligen - det räcker nästan med att tänka otrivin näsdroppar mint för att få känslan av söndersprängd näsa.

Katten och jag har hängt en stund på spikmattan. Först inbillade hon sig att hon skulle få ligga på mig men när hon insåg att den där lilla extra tyngden fick matte att börja gråta förstod hon vinken. Klok katt indeed! Så hon la sig på några spikar bredvid mig istället. Jag kan inte kalla henne för konstig för det vore att indirekt kalla mig själv för konstig... Ehum... Hon har väl liksom jag helt enkelt insett tjusningen med spikar...

På tal om näsor. Jag fick äran att uppleva något alldeles.... alldeles... alldeles vedervärdigt häromveckan. En mamma med tre småbarn kom in för att låna böcker. Efter en stund var det dags att byta blöja på det mellersta barnet och jag fick uppdraget att hålla ett öga på det äldsta barnet som i sin tur skulle hålla koll på det minsta. No big deal. Det äldsta barnet - en liten pojke på kanske 4-5 år - satte sig tillrätta i barnvagnen och sysselsatte sig med en bok som berörde grävmaskiner. Till en början fann jag nog honom ytterst charmig med sina misslyckade försök att uttala grävmaskin.

Detta första intryck varade inte särskilt länge. Jag vet inte om han fick associationer av just grävmaskin för helt plötsligt började pojken gräva i sin egen näsa. Till en början ganska försiktigt. Till en början är jag ganska förlåtande i min tanke. Jag menar, han är ju bara barnet! Sånt gör väl alla barn? Eller? Bara han inte kletar av nåt i boken... Grävandet eskalerar...

Hittar du nåt kul? frågade jag och förvånades samtidigt över hur han lyckades klämma in nästan hela sitt finger i den lilla näsan...

Nä, yss! Inte peta näsan! Det är äckligt. Yss! varpå det sa blopp... Han beskådade sitt fynd en stund medan jag lite panikartat funderade över var jag fortast kunde få tag i ett papper (...eller arton...) och rengöringsmedel och... ja... inte vet jag! iffnn... Samtidigt kunde jag ju inte lämna honom - måste ju för f-n hålla koll på var han ämnade göra av gubben! Pretty please, not the book...

Någon stund senare fick jag bekräftat att jag ju inte hade behövt oroa mig så mycket för boken... Inte heller för några andra bibliotekstillhörigheter...

"Är'u mätt nuu?"

Det är ju skönt att man kan få lite perspektiv på saker och ting ibland... Liksom för- och nackdelar...

Midsommar and all that...

Ja, då var midsommarn över i år igen. Ain't that just nasty? Dags att börja tänka på julklappar... Jag firade denna högtidsdag traditionsenligt med goa vänner nere i vackra Skåne. Go mat, för mycket mat, hyfsad sol, lite för mycket blåst för min smak, sand, sådär skönt sega promenader, sång, lots of water. Mmm, du läste rätt! Under denna egentliga suparhelg (som jag ju vet det är för många) drack jag endast vatten. Den enda alkoholhaltiga dryck jag smuttade i mig var champagne med anledning av att ett par hade gift sig i hemlighet (vilket nu blev officiellt då). Så för min del nubbades det då rakt inte. Duktigt va? Men lugn, det har sin naturliga förklaring. Varje gång jag svalde kändes som att jag svalde taggtråd och jag konstaterade att nubbar, vin och dylikt enbart skulle riva ännu mer. Dessutom tror jag inte feber i berusat tillstånd är särskilt najs. Så nä! Det fick va...

Nu så här i efterhand, när jag kan se lite nyktert på det hela, ångrar jag mig lite. Lite sprit hade kanske tatt dö på basseluskerna som bosatt sig i min stackars hals... Jaja, lätt att vara efterklok...

Det var rätt intressant, för stället vi bodde på delades med ett stort gäng dövstumma. Det var galet fascinerande att se dem kommunicera med varandra! Och det bästa av allt, vi störde inte varandra.

Nåväl. Det låg ett bärnstensmuseum i närheten och det tände jag på! De hade såna där häftiga stenar som han hade i Jurassic Park - ni vet den där käppen med bärnstensknoppen med myggan i! Hur ballt som helst! Jag kände starkt för att köpa en sådan, avancera min kreativitet och skapa en T-Rex eller en långhals. Jag menar, jag har ju filmen. Det är ju bara till att kolla hur de gjorde. Väl? Hur svårt kan det va?

Men det blev en bärnsten utan mygga i istället. Jag fastnade för två halsband och jag velade länge och åter igen länge innan jag kunde bestämma mig. Det slutade med att hela sällskapet gathered around me och gav mig smakråd. Beslutsångest är inte att leka med. Det slutade på riktigt med att jag valde det som alla andra tyckte att jag inte skulle ha. Det var ganska skönt att gå emot strömmen för en gång skull - det fick mig att växa.


Min kådadroppe

Tja. Även om jag nu är helt förkylningsmatt av att ha bloggat känner jag mig ändå lite mer läkt i själen. Najs ändå. Nu ska jag ägna mig åt ytterligare förfriskningsgöromål, dvs bädda ner mig i soffan och låta sömnen ta mig i sitt grepp. Kanske skulle en nubbe hostmedicin sitta fint också. Gutt.


Tänk att en träbänk kan yttra så kloka ord...
Jag ska definitivt efterleva detta en stund although jag lägger mig ned...

Inka

Det här blogginlägget skulle jag vilja tillägna min lilla tiss. Hon är precis lika änglalik och charming in real life. Även om hon ser väldigt allvarsam ut på bilden så har hon en stor skopa humor. Jag har flera gånger garvat ihjäl mig åt henne. Hon är också väldigt klok. En gång när mormor och morfar var kattvakt mjammade hon jättemycket och visade tydligt sin oro. För mormor hade glömt stänga av spisplattan. Jag återkommer till den intensiva blicken. Exempel på vår fina relation följer nedan:

• Klockan ringer, katt hoppar upp i säng, matte låtsas sova djupt, katt börjar trampa på ömma bröst, katt sticker in morrhår i mattes näsa, matte drar täcket över huvudet. Mjam mjaaam!!
• Matte håller upp täcket så att möjligheten till att gosa under finns. Katt måste fundera länge, börjar trampa, fundera lite till. Matte blir trött och bestämmer åt katt och lägger täcke över katt. Katt guttar till sig i mattes armhåla. Och! icke att förglömma; ansikte med tillhörande kittlande morrhår nära mattes ansikte. Frid och fröjd...
• ...i fem minuter... Katt gäspar stort och illaluktande. Slicka mattes arm och tänker: jag vet att matte älskar när jag gör så här med min sträva väldoftande tunga. Hon bara apar sig på låtsas. Vad betyder 'sluta!' anyway?
• Katt börjar tvätta sig själv, högljutt och glafsande. Matte går upp.

Dessa ritualer hör vardagen till och det har ändå sin charm - jag gillar rutiner och det verkar även hon göra. Så när jag ovan skrev fina relation så var jag inte ironisk! Nä men det var jag inte!

Men. De senaste dagarna har hon varit väldigt orolig och nästintill psykat mig på riktigt. Därav den intensiva blicken. Jag vet inte vad det är me'na... Eller jo, jag har en teori. Ända sedan hon kom in i mitt liv har jag haft som riktlinje att till helgen ska hon också få fin mat. Dyra små gourmetmatsburkar med typ oxfilé och sådant.

Mm, eller hur? Sen A flyttade in tillfälligt hos mig började han - som egentligen inte tycker om katter för de rivs, bits och klöser ögonen ur en - att ta över denna gourmetmatsprocedur.

........varje dag. Så vid fem-, sextiden börjar Inka kela A:s ben och då vet han vad som måste göras. De har någon slags connection. Av någon anledning har vi dock de senaste dagarna glömt att köpa hem sådan mat. Troligen har detta resulterat i ett evigt mjammade, dagarna i ända. När jag kom hem från jobbet idag var jag galet trött och såg fram emot en skön tupplur i soffan. Höll på att somna så där himla gutt när det börjades: mjam... mjam... mjaaum... MJAAAUUM!! A, som ju egentligen inte tycker om katter, stack iväg för att köpa gourmetmat. Nu har det faktiskt varit tyst en stund.

Fast nu är jag hungrig... Mjam? Mjam? Mjaaaaam? MJAAAUUM!!!

Ne... Det verkar inte funka... Ska jag behöva sjunka så lågt (bokstavligen) att jag måste kela ben jag också?

Hold on! A kom just in i rummet: Jag har sorgliga nyheter... Katten har spytt.... på mattan...

Om inte det framgår så kan jag ge er den outtalade fortsättningen: Det är mattes jobb att torka spyor...

Lördagens events...

Vet ni! Idag är jag trött. Utöver det normala faktiskt. Men så har jag också fått uppleva en väldigt trevlig lördagskväll i väldigt trevligt sällskap hos moi. Det var två mer eller mindre småbarnsmammor... och så var det jag då. Vi inledde kvällen med skagenröra á la Mims och fortsatte med oxfilé, rödvinssås och gott vin. MMMM! Allteftersom kvällen gick gled vi mer och mer över till den bortglömda fjortisen inom oss - härligt och befogat med tanke på alla vuxenpoäng vi har hunnit samla på oss. Tíhi! Någon utgång blev det dock inte men kvällen var fulländad ändå.

Nåväl. Vid halv-ett-tiden var det dags liksom. Så när vi skulle öppna min dörr råkade handtaget glida ur näven på den som öppnade (vem det nu var... här är minnet något suddigt) vilket resulterade i att min dörr dunsade lätt i grannens dörr. Och det var ju kanske inte så bra, inte heller var det vår avsikt att väsnas. Till saken hör att grannen har en boende hos sig ibland som hjälper honom - typ personlig assistent. Det dröjde inte länge förrän det började rassla i dörrlåset och vi flydde illa kvickt in till mig igen för att invänta "kusten-är-klar-stunden". Mycket riktigt var det den personliga assistenten som öppnade och hävde ur sig inte så snälla saker. Befogat kanske, I'll give him that. En stund senare, när flickorna hunnit lämna huset och jag på väg to the bed, hörde jag granndörren åter igen öppnas. Assistenten var på väg ut, uppenbarligen för något nattligt ärende - inte vet jag vad men inte för att knacka på min dörr i alla fall. PUH! Han mumlade fula saker och glodde ilsket mot min dörr och tog sedan hissen. Fem minuter senare hörde jag hissen röra på sig och jag rusade för att titta i kikhålet om det var han. Mycket riktigt, det var det... och denna gång pekade han finger mot min dörr och räckte ut tungan. Nu snackar vi om en man som är 40-45 år. Jag och mina gäster var tydligen inte de enda fjortisarna in the building.

Fast jag är lite lättad över att han inte hade guts nog att plinga på och lätta sitt hjärta face to face, I must say...

Fast kvällens värsta var nog ändå spindeln. Jag har bott här i snart tre hela år och inte en enda spindel har synts till. Jag började liksom slappna av på riktigt och så får jag detta?! Min underbara H tog hand om ärendet och lät den lille hissa sig ner från balkongen. När A kom hem berättade jag om min fasansfulla upptäckt...

A: Ja just det, det har jag ju inte berättat! Häromdagen såg jag en spindel traska över golvet.
Jag: VA?! Men vad gjorde du då? Dödade du den och var gjorde du i så fall av liket? Hur stor var den?
A: Nej, nej! Jag lät den bara va. Typ 1 cm i diameter. Den lille gör ingen skada.
Jag: Men vaffaaAAN vet du om det?! Svikare! Jag måste ju kunna känna mig beskyddad i mitt eget hem. Jag har ju gett dig noggranna och tydliga instruktioner vad du ska göra när spindel-situationen uppstår!
A: *ler oförstående*

Med tanke på att A:s spindel-signalement inte stämmer överens med den som H tog hand om så innebär detta att jag nu har en uninvited åttabent otäck liten jävel på vift. Satan också!

Har ju'nte tiid....

MEH! Jag har ju inte tid att vara kreativ ju... Juh! Jag är frustrerad! Kreativt frustrerad. Rent av upprörd - för att förstärka det ännu mer. Eller nja, kanske inte upprörd. Fast JO, det är jag visst! En hel vecka sedan jag bloggade sist. Jag liksom lite lovade min inre röst att blogga i alla fall 3-4 gånger i veckan. Kreativitet måste underhållas för att kunna kreativiseras. ...??? Man kan också säga att elden måste underhållas för att kunna brinna. Det här med elden förstår ju till och med jag. Thank god for metaforer!

Igår var dagen då min älskade lilla syster tog det stora klivet ut i livet. Min lilla plutt! Kan ni fatta?! Hon, som alldeles nyligen var en liten bebis? Hon, som jag alldeles nyligen bytte blöja på? Hon, som alldeles nyligen gömde isglassar i sin skrivbordslåda? Hon, som alldeles nyligen knappt nådde upp till toadörrslåset för att låsa in sig och få utagera sin ilska och skrika "HEVLETTE, JEVVLA" utan att någon kom åt henne? Hon, som alldeles nyligen anförtrodde sina första vuxenhemligheter åt mig?

Hon är ett levande bevis på att änglar existerar och finns vid vår sida och vakar över oss. Och jag är så sprallandes glad att jag fick vara med på hennes stora dag! Jag missade broderns... Det kändes kan jag säga... Men, liksom Monty Python försöker även jag se det ljusa i tillvaron! Jag och min gode samtalspartner Albert fick ju i alla fall smaka mammas goooooooda smörgåstårta!

Jaja, men nog om allt! Nu vankas det vaniljte och film. Det ryktas Mariah Carey som grå social worker. Spännande! Hej hopp!

Paparazzi

Hoho vad jag är trött! Har spenderat en lång stund i soffan och återhämtat mig från gårdagens strapatser. Hade nämligen äran att få pröva på paparazzi-yrket för en dag då syster & co skulle på bal. Trots träningsvärk i "avtryckar-fingret" och ögon hade jag so much fun! Galet mycket bilder blev det också - hela 851 styckna! För att vara nybörjarpaparazzi är jag rätt nöjd. Som ju kanske de flesta vet så smygfotograferar paparazzi-fotograferna. Det gjorde dock inte jag enligt min mening - jag var helt öppen med mitt fotande och mina kändisar var dessutom helt med på mina galna idéer. Fast jag insåg att jag nog måste utveckla mig när jag säger "Tänk James Bond och bondbrudar". Även om potentialen mycket väl fanns hos mina motiv så blev det inte riktigt som jag tänkt mig. Men vad gör väl det?

Nåväl, några smakprov tänkte jag bjuda på. From the very beginning to the bitter end. "Bitter end" bara för att jag var helt deppad när jag skulle lämna dem... Nästan så jag fick svälja så där hårt... Där stod jag kvar med min kamera och såg efter mina fina som blev mindre och mindre... Det kändes!


Är ni vakna? (..okej, här smög jag lite...)


Biijutifull syster


Under bearbetning


Klasskompisen med najs tattoo och frisyr


Ooola-laa


Kvartetten


Brodern och hans


Systern och hennes


Tillsammans


A kiss goodbye...