Jag har kastat in handduken...

Ni vet när man har duschat färdigt, drar väck duschdraperiet för att sträcka sig efter handduken och man upptäcker att där inte finns någon handduk - någonstans - för man har just slängt in alla handdukar i tvättmaskinen men glömt hänga upp nya handdukar och så får man naken, frusen och blöt gå - eller ja, springa - och hämta nya handdukar, och på den långa vägen till handduksgarderoben har man liksom hunnit sjöa ner en hel del? Ni vet?

I really hate when that happens...

Förvirrad förare får fart

Ni vet när man kör mot en trafikljuskorsning; det lyser grönt och man är en ganska bra bit ifrån? Man kollar omgivningen lite, konstaterar att det inte är någon korsande trafik på gång och att eftersom man verkar vara den ende i hela världen just då som ska igenom just den korsningen så kommer det inte slå om till rött. Så man sänker ju inte farten precis, eller hur? Det lyser grönt hela tiden, ljuvliga gröna okej-färg, fortfarande grönt, snart är jag förbi, grönt, grönt, grönt, OH YEAH! still green, it's my lucky day!

Så plötsligt, från absolut ingenstans - GUUUUUULT!!!!!! - för att i sekunden senare slå om till GRÖNT igen...?!? Känner ni igen?

I really hate when that happens... Man hinner tänka så många jobbiga tankar. Jag vill inte dööö!!! och... ...ja det var ju bara en tanke men fullt tillräcklig. Ju.

På tal om trafikljus. En gång, när jag väntade vid rött ljus, kom det upp en sketen, gammal Volvo 740 vid min sida. Föraren var uppenbarligen väldigt tävlingssugen och hetsade genom att trampa på gasen emellanåt. Tönt. Jag brydde mig inte så mycket för jag hatar att tävla och jag hatar förare som står och vrroommar så där med bilen bara för att hetsa. Mitt bristande intresse verkade bita och han slutade. Jag återgick till mina tankar och väntan på grönt ljus. Men så kunde han väl ändå inte låta bli, utan gasade till en gång till och lät bilen rulla fram en aning. Jag misstolkade situationen brutalt och trodde att det hade slagit om till grönt.

Så jag körde. Mot rött. Så det skrek i däcken.

Jag insåg mitt misstag först när alla bilar omkring mig började tuta... Skämdes så och fick plågsamma flashbacks från högstadietiden när man tappade en tallrik eller ett glas i golvet i matsalen och de påföljande applåderna brände som nässlor i hela kroppen... Men jag kunde ju inte gärna backa tillbaka, eller hur?! Hur skulle det sett ut? Det ljuvligaste i denna eländiga historia var dock att jag hann uppfatta den enormt snopna och glasartade blicken hos den tävlingsinriktade föraren, och hans tappade haka, i den sketna gamla Volvon.

Vet ni? Jag mådde så gott. Tävla med mig, va? Jäkla trampa-på-gaspedalen-och-tro-att-du-ska-vara-redo-och-vinna-när-det-slår-om-till-grönt-740-lover...

Pfft...