En helt ovanlig dag på jobbet...

Man får aldrig någonsin tänka "Åh vad härligt, idag kommer jag hinna med jättemycket på min långa göra-lista."

Aldrig tänka så. Nej.

För man vet nämligen aldrig om ett vattenrör i väggen helt plötsligt går sönder och man tvingas panikskura vatten, som i stort sett forsar ut på golvet, i två timmars tid innan proffsen kommer och tar över. Man vet aldrig om det mitt i hela-biblioteket-stormar-episoden kommer in griniga gamla gubbar som beskyller en för att ha slängt deras lapp där det stod vad de ville läsa härnäst och man tvingas rota igenom varenda papperskorg två gånger efter den lilla lilla lappen eftersom man är heeeelt säker på att jag har slängt den. (Tur man är en jävel på informationssökning och att man har börjat lära sig vilka genrer ens låntagare gillar och på så sätt kan lista ut eventuellt slängda lappars värdefulla innehåll. Säger jag bara! Undrar om flicksnärtan kommit hem ikväll med livet i behåll om det hade varit annorlunda...)

Man vet aldrig liksom. Har man då tänkt att man kommer hinna med jättemycket kan man bli väldigt besviken och väldigt trött och ganska lipig om man inte hinner med jättemycket för att ovannämnda råkar inträffa på samma dag.

Det är farligt att ha för höga ambitioner. Just sayin'.

Inte för känsliga läsare. Just sayin'...

AB-slide vilken man rullar fram och tillbaka med

Grävde fram den här fantastiska (och väldigt dammiga) apparaten igen. Enligt TV-Shop är den ett sådant där skitenkelt men supereffektivt träningsredskap för överkroppen. En riktig quickfix för magen. Endast fem minuter om dagen liksom. "Lätt att plocka isär och packa med sig överallt". Så himla nice! Måste komma ihåg det nästa gång jag äter på nån restaurang och råkar vulga i mig lite för många friterade och förbannat goda kycklingbitar, vilka liksom omedelbart omvandlar sig till såna där kärlekshandtag. Men då skulle jag kunna rulla bort dem lika kvickt med den här grejen. Ju?

Hur som helst. Tänkte jag skulle få lite ordning på mina obefintliga magmuskler - de är ganska många - och använda den här fem minuter varje dag. Kan meddela att jag är redan inne på min andra dag. Men alltså. Jag måste gjort nåt fel, för det känns som om mina äggstockar har lossnat... Är det verkligen normalt? Ganska obehagligt faktiskt om jag ska vara ärlig.

Jag säger inte att jag tänker sluta träna. Bara att jag kanske packar ner den här fantastiska apparaten i källarförrådet igen. Okej?

Mina äggstockar går liksom före. Så är det bara.

Kändisförälskelse har väl alla. Eller?

Jag hörde att Ian Somerhalder har flickvän. Hon är tydligen hästtjej och de har köpt en polle ihop. Jag är så innerligt glad för hans skull!

Verkligen.

You raise me up

Igår upptäckte jag för första gången tjusningen med appen GarageBand. Alltså... Herreguuuud, vad roligt det var! Glömde tid och rum och nästan att äta. Men bara nästan. Det började med lite planlöst lekande och slutade med en liten låt. Med några bilder till (klipptes in i iMovie.) Så nu tänkte jag dela med mig av gårdagens nörderi. Hoppas ni tycker det känns ok :)

Det är inte perfekt (OBS! Ha inte ljudet för högt, trust me on that one...), det är inte alltid genomtänkt och hon som sjunger, sjunger inte alltid rent men vad gör det när man har roligt? Så, kära läsare här kommer den; min version av You raise me up. Tack för att ni läser och lyssnar på det jag har att dela med mig av - you raise me up ;)

Jobblängtan...

Yay! Sista dagen på semestern. Underbart! Åh, det ska bli härligt att börja jobba igen!

(......sista timmarna på semestern. Det är alltså inte ens en hel dag kvar. Fosterställning och panikångest. Jag är inte redo att börja jobba än, känner mig inte utvilad. Nä. Har inte hunnit med alla mina planerade semesteraktiviter. Ju. Ett helt år till nästa långa semester. Ett HELT... ...ÅR... Alltså 365 dagar. Eller ja; minus helger, röda dagar och kanske en och annan klämdag osv så blir det ju inte riktigt 365 dagar men oh boy, det KÄNNNNNNSSS verkligen i hela kroppen just nu som det vore 365 dagar... Please ge mig en semesterdag till. Bara EN dag till. Eller två. Eller äsch, slå till med en vecka vettja. Mmkej?....)

Absolut, det känns bra! Det är skönt att komma in i de vardagliga rutinerna igen. Vardagen är den bästa, när allt är som vanligt. Jobba, sova, jobba, sova. Skitenkelt. Klockan ringer 05.30 ––> snooza en halvtimme ––> duscha ––> äta –––> TADAA! redo att ta dagen med storm.

Hooyaah!!

Semester & soulsearching

Foto: Okänd, hämtad från Pinterest. Citat: Thich Nhat Hanh

Det bästa med semester är att man har tid att soulsearcha en del. Har ägnat nästan hela dagen åt det idag. Utvilad och lugn. Känner för att klättra uppför ett berg någonstans, sätta mig högst upp på toppen och begrunda ovanstående kloka citat ett slag. Eller kanske bara lyssna på naturen. Eller mitt inre. Bara vara.

Under en av mina många filosofiska frukostar med min far, berättade han att han faktiskt brukar göra så. Fast han väljer att klättra upp i träd istället. Inte för att jag är förvånad, men det är ändå spännande när man upptäcker nya sidor hos sina närmaste, vilka man tror sig känna utan och innan. Jag frågade varför. För att få ett annat perspektiv, svarade han. Ja. Svårare än så behöver det kanske inte vara.

Ett annat perspektiv på världen. Ett annat perspektiv på livet. Man kanske borde göra så oftare. För när man tänker på det, så finns det ju ganska många olika perspektiv på saker och ting egentligen, värda att betrakta och beakta. Många sanningar.

Sleep is the best meditation enligt Dalai Lama. Japp. Det är också en metod jag tagit fasta på idag. Svårare än så behöver det kanske inte vara?

Nåväl. Hoppas ni har det gott, kära läsare! Kramen

Varför....?

Ohmyfakkinggadd. Det bor en spindel på min balkong. Vem kan man ringa så här på en söndag? Någon måste ta hand om den och inte tänker jag göra det. Lipar lite här nu. Men ok, jag ska jäklar i mig klara det här! Jag är vuxen nu... Stålsätter mig och fokuserar på positiva saker och ting istället. Det finns mycket positivt på min balkong faktiskt, när man börjar tänka på det. Som mitt nya golv till exempel. Utsikten. Det gröna trädhavet utanför. Mina tomater. Salladsbladen. Jag tror till och med att gurkplantan börja gurka till sig. Trevligt!

Och kolla! Blommor. Mm, very nice.

Nej, jag fixar inte det här. Nu fick den en flygmyra eller nåt i sitt nät och jobbar frenetiskt med att virvla in den med sina otäcka ben till nån slags puppa. Jag mår dåligt. Till och med katten mår dåligt. Hon flydde precis in för att spy upp en hårboll. Hon hann inte ens till ryamattan, som annars är det ordinarie spystället. Det säger allt liksom.

Reser mig och backar försiktigt in i lägenheten. Inga. Hastiga. Rörelser. Stänger dörren och drar ner persiennerna.

By the way så bor det en spindel utanför mitt köksfönster också, vilket A lät mig förstå i morse:

A: Kolla kolla KOLLA fort fortfortfort där bakom gardinen en stooor!!!
Jag: VADÅÅÅÅEEE VAD ÄÄÄR DET?!?!?! (helt lipig och dan eftersom jag misstänker att det handlar om en spindel.)
A: Ja alltså, den är utanför fönstret så det är lugnt! Du behöver inte bli hysterisk.

Hysterisk?! Vem är hysterisk?! Pfft...

Från Nordpolen till Nordpolen

Sorry nejböörs att jag väsnas så, men jag hackar is. Frysen gick inte att stänga längre, så det var liksom dags på nåt sätt. Med tanke på den stora mängd is och snö som på sista tiden förökat sig i rasande takt, har det ändå - glädjande nog - funkat att stänga dörren. Visserligen har jag fått ta sats från andra änden av lägenheten och använt all min styrka och hela min kroppstyngd för att lyckas stänga den, men metoden har varit fruktansvärt framgångsrik. Nu gick inte ens det. Tro mig, jag har försökt. Tre gånger. Och där tog konditionen och styrkan farvääääl...

Stickprov från min frys

Förra helgen besökte jag muséet i Gränna för att kolla in utställningen om Andréexpeditionen. Expeditionen vars ambition var att nå fram till Nordpolen med luftballong men som gick åt helvete. Mycket spännande! Var tvungen att införskaffa mig ett litet minne härifrån. Speciellt eftersom jag nyligen också läst Expeditionen - min kärlekshistoria av Bea Uusma och på så sätt känt mig extra nära snubbarna på denna galna färd. Lidit med med, skrattat med dem och gråtit med dem.

Så jag köpte en kylskåpsmagnet. Väldigt praktiskt minne.

Bilden efter kraschlandningen på isen...

Eller: Det har skitit sig rejält som man skulle uttrycka sig på dagens svenska. Anyway, must get back to the killing ice-business.

Ha en go' lördag! Bye bye then! ;)

Mangelmysteriet

Att mangla. Tråkigt som fan, ja. Det och behöva ta bort luddet i torktumlaren. Speciellt om andra hyresgäster "glömt" att rensa filtret från sitt strumpludd, navelludd, könshår och annat otäckt. Hur som helst! Att mangla. Hur tråkigt det än är så går det inte att komma ifrån att det är himmelriket att lägga sig i en nybäddad säng med manglade sänglakan. Därför manglar jag, men det är inte därför jag skriver detta inlägg (men visst är jag fantastiskt duktig som manglar???.....).

För typ hundra år sedan, berättade jag om en mangel som betedde sig väldigt märkligt. När man "manglade in" lakanet på mangelduken, vilket man ju vanligen gör, och sedan "manglade ut" det igen så hände det ibland - rätt ofta - att lakan och mangelduk bytt plats, d.v.s. att lakanet kom ut under mangelduken. Whattifuck?! Jag kunde inte begripa - och gör fortfarande inte - hur det kunde bli så. Till en början trodde jag att det bara var jag som var knäpp, men eftersom det hände upprepade gånger och inte bara mig, så konstaterade jag att så inte var fallet.

Det här fenomenet hade fallit i glömska en aning, eftersom nuvarande mangel i flera år har skött sig exemplariskt; lakanet har alltid kommit ut som det kom in d.v.s. på mangelduken. Men idag! Idag tog mitt manglande en drastisk vändning och fick mina tidigare upplevelser att blekna samt min tes om att jag vore knäpp åter igen fäste. Definitionen av märkligt avancerade liksom till en helt ny nivå och överhettade min hjärna av nervösa frågetecken. Jag hade manglat in tre örngott och en kökshandduk på mangelduken och när jag manglade ut allt igen, så kom handduken ut under mangelduken och örngotten på...

Hallå?!

Snacka om tankenöt. Att lakan och mangelduk helt och hållet och rakt igenom byter plats med varandra kan jag väl acceptera, även om jag inte alls begriper hur det är möjligt, men det här?! It's beyond me. Snälla nån, förklara för mig hur det är möjligt!

Kanske ett fall för LasseMajas detektivbyrå?

Lördagsmys

Sitter på min balkong och filosoferar över livet med en kopp kaffe i handen. Tomatplantorna växer så jag nästan hör dem, medan plocksalladen och bacilikan fortsätter krysta sig fram. Hör även dem: Iihh, oohh, puh puh jobbigt det här. Jag måste gjort något fel när jag planterade dem, för de har hållit på så några veckor. Jaja. Min lilla miss ligger på stolen mitt emot mig och doftar på vinden. Även hon verkar filosofera över livet. Då och då möts våra blickar. Hon plirar med ögonen och ser ut att tänka: Det är gott idag, matte. Livet är gott idag.

Jag håller med. Nu gick dock solen i moln. Muller hörs från någon grannkommun. Tomatplantorna blommar, liksom mina soleksem. Kanske ett tecken på att jag borde gå in. Ja, så får det bli. Beger mig till Nordpolen i en luftballong istället.

Hoppas ni har en go' dag, kära läsare!

Min gratisbiljett till Nordpolen

Eftermiddagslur

Oh happy day

Idag var jag en sån där glad prick. Så där glad att jag kärleksfullt log och hälsade på allt och alla och ingen fattade någonting men alla verkade bli glada ändå. Förutom möjligen en kvinna jag mötte. Hon verkade inte vara riktigt mottaglig för några gladvibbar tyvärr. När jag strålade mot henne såg hon ut att tänka: Uoouugh, där är en så där glad jävel som jag inte orkar med just nu...

Japp, jag är en glad jävel idag. Ibland bara måste man liksom. Tidigare i kväll gick jag en alldeles, alldeles underbar tur runt sjön och jag blev ännu gladare eftersom:

1. Solen sken.
2. Vattnet glittrade.
3. Fåglarna sjöng.
4. Världen var extra grön
5. ...och grann.
6. Här och var satt människor i gräset med en bok i handen eller ingen alls och verkade bara vara i nuet.
7. Även jag var i nuet.

Mer av sådana dagar. Glada dagar.

Nattinatt, sov gott!

Lat är det nya duktiga

Jag beslutade mig för att inte vara så förbannat duktig idag. Kändes lite nödvändigt. Planen var från början att idag var dagen då jag skulle stiga upp tidigt - typ så där kl. 05.30 - för att ge mig ut och gå en pulshöjande promenad på en sisådär 1,5 timme innan frukost för att sedan hinna storstäda hemmet och duscha innan förmiddagskaffet. Därefter var tanken att jag skulle rensa ut något skåp, baka lite, plantera om alla inneväxter, så bacilika, vika tvätt, läsa ut alla böcker jag dragit hem och som legat några veckor och mojsat till sig, ringa vänner som jag tänker på ofta men sällan kommer längre än till tanken på att jag borde ringa dem, kanske polera cykeln och sen så där lite allmänt planera mitt liv den kommande veckan med minst fem träningstillfällen inbokade. Jag menar, det handlar ju om pri-o-ri-te-ring, eller hur?

Vid 13-tiden hade jag, fortfarande iklädd pyjamas, hunnit jobba upp en tjusig ångest för att jag sovit alldeles för länge (till kl. 10 herreguuud!) och gjort nada av ovannämnda aktiviteter. Men innan ångesten blommade ut ordentligt, satte överlevnadsinstinkten in och såna där sköna tankar flödade till mig: Alltså, vad håller jag på med? Jag MÅSTE inte göra allt det där. Jag kanske borde ta det lite lugnt och bara vara. Vara lite lat. Det enda jag får göra är sånt som jag mår jäkligt bra av att göra. Kanske blogga lite?

Jaa, vatusan jag blogggar lite. Vad kul, Mimzan! Så här sitter jag nu och bloggar. Och lättar några kilon - om än inte kroppsligen så själsligen.

Tog fram en del av mina nerklottrade lappar med blogguppslag. Det har hunnit bli en hel del sen jag bloggade sist för hundra år sedan. Måste erkänna att jag blev lite matt. Vill tillägga att alla anteckningar är inte fotade; lapparna har t.ex. baksidor också. Sen finns det såna där post-it-lappar-appar som jag tyvärr har upptäckt tjusningen med... Så var börjar man liksom? Jo man bara börjar. Good enough. Sen sträcker man ut sig en bra stund i soffan om man vill. Och det vill jag. Good enough.

Hand i hand med Bridget Jones...

Det man vill ska hända, hände just; ett gäng vackra män sprang förbi mig i solens sken och såg allmänt gudomliga ut.

Det man INTE vill ska hända, hände precis samtidigt; jag gäspade vulgärt och något slags flygfä flög in i min mun och fick mig att börja hosta våldsamt och äcklat...

Jaja. Vad är en bal på slottet...