En paus gör oss nog gott...

Älskade blogg. Jag känner mig lite ledsen faktiskt. Det är så längesen jag hörde av mig. Till stor del handlar det om att tiden inte räcker till men också att den lilla kreativa rösten inom mig inte talar till mig längre (eller så har jag fått sämre hörsel). Det är så mycket i vardagen som tar död på den och det gör lite ont. Jävligt ont. Det är den där skrivkrampen som spökar. Ingen där inne som vill ge sig till känna och självsäkert säga "Hello baby".....

Så vad göra? Kanske ska vi pausa ett tag och hoppas att gnistan infinner sig igen så småningom? Jag tror det får bli så. Jag behöver vila. Jag behöver sova. Sömnbrist är en ful jävel och jag har drabbats av honom. Inte så mycket som sist - långt ifrån - men jag känner av hans närvaro och det är tillräckligt. Bättre att backa i tid medan man fortfarande har kontrollen. Så pass vaken (!) har jag blivit att jag vet när det är dags att backa.

Vi hörs en annan da'! Må väl.

Söndagslektyr och söndagsångest

Intagit sittande ställning igen efter några timmars läsande i soffan i liggande ställning. Har precis läst Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt. Man, oh man! Vilken uppfriskande och upplyftande läsning - ja rentav revolutionerande. Jag känner mig peppad till tusen! Känner nästan för att ge mig ut på gator och torg och demonstrera, dagen till ära. Men jag måste hia mig lite och inte pracka på mitt brinnande intresse på alla andra som kanske inte är mogna för min eld. Dessutom kanske jag istället blir uppeldad av andra intressen och det är jag inte mogen för... Hehe...

Nåväl. Så var det söndag igen och imorrn är det måndag igen. Vem uppfann måndagar? Inte jag i alla fall. Jag blir matt bara jag tänker på måndagar. Måndagar är i början av veckan... *söndagsångest*

Annars mår jag splendid! Det vankas god mat och Kärlek på italienska - jag är väldigt svag för god mat, kärlek och italienska så det blir nog ett trevligt avslut på denna dagen-innan-måndag-dagen också!

Kramen!