söndag 26 september 2010

Magknip isn't da shit - at all...

Jag har uppriktigt sagt varit ganska duktig vad gäller min nya livsstil (matmässigt då... det andra håller vi tyst om - jag är inte på humör!)... Men ibland ska gudarna veta att det är alldeles fruktansvärt behändigt med pizza. Det blev köpe-pizza i fredags för min del - en halv, alltid en halv, orkar inte mer. Den andra halvan äter inte jag, det är allt ni behöver veta.

Nåväl. Idag är det söndag och jag har ont i magen. Fortfarande. Sedan pizzan i fredags. Ska aldrig mer äta pizza. För ett par timmar sedan kände jag mig lite halvt döende och tänkte att nu måste jag ringa mamma:

Jag: Mamma, jag har jättejätteont i maaAAgen och har haft hela helgen. *gnääällig*
Mamma: Men du kanske skulle ringa och kolla upp det...
Jag: ......
Mamma: ...så det inte är något, menar jag.
Jag: Nej, men asså... ont gör det inte

Men ändå liksom! Dessutom känns det som att jag har svalt en pilatesboll - fattar ni hur stor en sådan är eller?!

Det går dock rättså bra när jag är stilla. Med det sagt så tänker jag nu bädda ner mig i soffan framför min älskade lilla tjock-TV (vad ska man med storbilds-/ flatscreens-TV anyway? Jag har ingen koll. Det är säkert bara buffel och båg och alldeles, alldeles... underbart...) En go film och lite A-fil på det så borde kvällen vara gjord. Eller hur?

tisdag 21 september 2010

Icke godkänd, fröken!

Igår vaknade jag upp med tanken att idag ska jag vara världens bästa människa. Min definition av världens bästa människa var just då: sköta mitt jobb, vara trevlig mot alla, vara serviceminded, behålla lugnet när svåra frågor dyker upp och så. Jag tycker väl att jag vanligen lyckas rättså bra med samtliga punkter ändå (inbillar jag mig i alla fall... det hade ju varit rätt kul att få veta hur man egentligen uppfattas av andra. .......eller inte).

Så. Jag bestämde mig för att hoppa över förmiddagskaffet för att hinna med alla förberedelser i lugn och ro innan öppning. Plötsligt ljuder en öronbedövande ringsignal...

Ringer det på dörren eller? Har de ändrat ringsignalen?
IIIIIIHHHH!!!! Det är ju brandlarmet!! Fiffan! Hur var det nu? Vilken ordning?!?! Rädda, ringa, släcka?! Eller var det ringa, släcka, rädda eller tvärtom?! Kom igen nu Mims, du vet det här egentligen!


En stunds panikslagen paralysering.

Nej, men vänta nu. Jag är ensam i lokalen, de andra är och fikar i typ en annan byggnad så att jag behöver ju inte rädda någon i första taget. Fast jag kanske borde springa bort och meddela situationen liksom. Ok! Det gör jag - bra beslut! Jävlar, nu är hjältinnan igång!

Springer och springer medan klänningen fladdrar dramatiskt kring mina hårt arbetande ben.

Jag 1: Alltså! Vad håller du på med egentligen?! Hade det inte varit rätt begåvat och undersöka var det brinner och OM det verkligen brinner?
Jag 2: Jo, det har du rätt i...

Genomsöker febrilt hela biblioteket och konstaterar att det inte brinner någonstans och inte heller att det ryker någon misstänksam rök någonstans.

Jag 2: Ok, NU kan du styra dina steg mot de andra och underrätta. NU är det bråttom!
Jag 1: Men du? Har du verkligen läst på INFORMATIONSTAVLAN och försäkrat dig om att där inte står att det kommer vara någon slags brandlarmsövning?
Jag 2: ...ehmm... njeee... Men... Nu kan jag ju inte springa tillbaka IGEN...
Jag 1: Pfft! Är det så att det står på tavlan så kan jag tala om att då känner jag inte dig! Bara så du vet...

Jag fullkomligt slår upp dörren in till fikarummet och rusar in med andan i halsen (darn, jag måste verkligen göra något åt min kondition): Brandlarmet är igång!

Som svar fick jag en befogad känga: De testar bara brandlarmet men det STÅR på tavlan!

Jag gick och la mig med tanken att jag vatt' fullkomligt underkänd vad gäller det här med världens bästa människa...

fredag 17 september 2010

Nyvunna insikter

Ohoj, vad tiden går fort när man har kul! Igår "rakade" jag mina ben för första gången med en epilator. Efter en kvarts obeskrivlig plåga upplevde jag det som att jag nog skulle behöva sjukskriva mig i en veckas tid. Man vet inte vad uttrycket "vill man vara fin får man lida pin" innebär förräns man har umgåtts med en epilator, that I can tell you.

En annan sak: jag bestämde mig definitivt igår för att jag aldrig någonsin ska tatuera mig. Jag är annars ganska "openminded" eller vad man nu ska kalla det, men näh! Never ever. Jag resonerar som så att med tanke på att folk beskriver epilering som "först gör det lite ont, men sen är det inte så farligt - man blir härdad" respektive tatuering som att "det gör så in i helvetes ont" så är mitt öde avgjort vad gäller tatuering!

Jag hade länge gått och spanat in en epilator (eftersom jag hört hur bra en sådan är - speciellt vid visa-benen-säsongen) och slutligen hamnade det en i min ägo. Jag lät den ligga framme på byrån och jag sneglade länge på den. En dag, för inte så länge sedan, bestämde jag mig för att packa upp den och åtminstone köra igång den för att få se hur den betedde sig. Faktumet att den lät som en skördetröska i miniformat avgjorde min ståndpunkt och den fick ligga lite till - denna gång med mindre sneglande blickar. Snarare ignorerande...

Men! Jag är ju inte den som är den i all evighet! Jag hoppas bara att epilatorn är så innerligt bra som den beskrivs som - att håstråna inte växer ut förräns om flera, flera veckor (gärna år, om jag får bestämma). Skönt att det är höst och man "tvingas" heltäcka sina ben med byxor - då gör det kanske inte så mycket om man odlar lite...

Väl?

torsdag 9 september 2010

Häpp, häpp!

Inatt har jag vaknat upp flera gånger av att jag drömt att jag kommit grymt för sent till jobbet. Jordens undergång var nära och alla var tvungna att packa en massa (mmm för det var ju nödvändigt), men även vara skötsamma och jobba in i det sista. Va' i helvette?! Jag är ju ledig idag! Varje gång jag somnade om återkom samma dröm. Käre Freud, vad betyder detta?

Iffn... Idag tänkte jag vara duktig och plugga sångtexter och stämmor inför höstens/vinterns stora körframträdanden. Kanske också koreografera - på mitt egna amatöriska vis - en läskig dans till en utav låtarna.

Jag har ofta tänkt på en sak (helt apropå); Michael Jackson sjunger (eller sjöng) om en Liberian Girl. Jag tycker att han istället borde sjunga (sjungit) Librarian Girl. Det hade i alla fall jag tyckt varit lite roligt... ehum...

Ha en biijuutifull dag! Tjipp, tjipp!

onsdag 8 september 2010

Vem vet?

Du är en saga för god för att vara sann
Det är en saga i sig att vi funnit varann
Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts
eller var vårt möte redan bestämt lååångt innan vi fötts?

Vem vet? Inte du...
Vem vet? Inte jag...
Vi vet ingenting nu...
Vi vet inget idag...


Jameh, vem vet då? Jag vill veta! Jag tänker sitta här med benen i kors tills någon upplyser mig... Nu undrar ni kanske vem det är som är en saga, vem är det jag mött? Vem vet? Inte du... Vem vet? Kanske jag...

Men två saker vet jag och det är det att jag nog har en liten crush i fröken Ekdahl just nu och att jag är på ett jävligt kryptiskt humör idag. Blink, blink ;)

onsdag 1 september 2010

Lite om det och det...

Åh vad jag älskar mitt nya köksmöblemang i ek! Det klickade med en gång när jag såg det och det känns som att jag känt det mycket längre än en vecka. Jag gillar när kemin stämmer omedelbart, bara så där!

Idag har jag fått mycket gjort och det känns härligt! Eller ja, jag har snarare skrivit upp ALLTING som måste göras för att jag ska slippa ha det i huvudet - jag blir så vilsen då. Det tog fullkomligt knäcken på mig så jag var tvungen att gå och lägga mig. Men nu är jag vaken igen och fylld till hälften med nya krafter - jag hoppas att mitt kaffe ska sköta resten. Jag har i alla fall förberett mig till max inför morgondagens personalmöte och vet ni hur gutt det är eller? Det stod först på dagens prioriteringslista och för en gångs skull lydde jag den. Pluspoäng till mig, tycker jag.

Igår upplevde jag en väldigt intensiv men rolig körsångsdag tillsammans med goa vänner. Det var skönt, jag behövde det. Bryta vardagen lite. På kvällen festades det till lite och det var också välbehövligt. Det bjöds på en efterrätt som jag måste ha receptet på. Den var gudomlig helt enkelt, nästan lika god som Meg Ryans fika i När Harry mötte Sally. Åh, jag måste se den igen! En riktig feel-good-film!

Nu är kaffet slut och jag ska ta tag i nästa göra-lista-punkt: duscha katten. Jag vet att hon längtar efter detta och jag har lovat henne att inte dra ut på det längre. Det speciella katt-schampot är redan inköpt för flera veckor sedan och jag har lagt märke till hur hon gått och suktat efter detta länge nu. Om jag kommer ihåg ska jag filma henne efter duschen och visa hennes glädjerus för er.