...fann jag en nerskriven reflektion jag hade för en tid sedan. Voj voj! Vilken ångest! Vilken stress! Vilken negativitet! Men på något sätt känner jag att det här är i behov av att bearbetas. Det sägs ju att det är bra att möta sina förflutna fasor, begravda hundar, spöken i garderoben yada yada*
Anyway, så här lät det**:
Någon: Hur går det med jobbsök?
Jag: Tja, nja, nje, jo, äh... Bra!
Någon: VA?! Har du inte börjat söka än?!
Det här hör jag dagligen! Men va i helvete!? Är NI stressade över att jag inte jag har sökt ett annat jobb?! Multiplicera denna er stress med 110 så kanske – kanske – ni får ett hum om hur jag känner mig. När jag har ett jobb så vet ni det, det kan jag garantera! Jag kommer att ringa runt till varenda jävel jag känner och skrika ut orden - tills folk får tinnitus - att jag har fått jobb! Coola ner er för i helvete!
Jag vill slippa känna att när jag kommer hem från jobbet att jag måste sätta mig med en satans uppsats! Det är inge kul längre! Jag hatar forskning! Eller ja, den är ju bra på väldigt många sätt MEN BLANDA INTE IN MIG! Är det det här som livet ska handla om? Ha ångest med blödande ögon och slita sitt hår för att man inte vet vad man håller på med? Va?! VA?! Jag tvivlar som fan på mig själv och det är ingen bra egenskap så här i uppsatstider.
Fan för balkonger egentligen! Inte en endaste blomsate har jag hunnit plantera där, inte en droppe träolja på mina annars så välvårdade Ikeabalkongmöbler, inte någon form av myskänsla. Den ende som verkar gilla balkongen är svart fet spindel. Jag klippte av tråden den hängde i häromdagen och skrek av skräck när den föll. Kom för fan inte och säg att jag är löjlig! Inte nu, inte idag, not fucking ever! Såvida ni inte vill se mig fullständigt nedbruten…
Nåväl... Jag har väl blivit lite bättre på att söka jobb, I guess. Jag har i alla fall foten inne på ett jobb som jag vill ha foten inne på. Uppsatsen är färdig för evigheter sedan... Been there, done that! NO more! Förvisso sugen på att börja studera igen...
Ingen vidare utveckling dock vad gäller myskänsla på min balkong. Så här års kvittar det väl i och för sig... *tittar hatiskt på alla inglasade balkonger som inte är mina* Jag smörjde i alla fall mina Ikeabalkongmöbler i år, vilka för övrigt fortfarande står kvar där ute och som säkert vid det här laget börjat mögla - har inte vågat se efter. Några blommor blev det hur som inte. Kanske beror det på att jag var helt utmattad efter att nästan klippt gräs på en balkong på sjätte våningen...
Spindlar kan fortfarande dra åt h-lv-te.
Så. Nu har jag bearbetat de känslorna lite. Känns redan bättre! Oh Happy Day!
*Damn vad jag har saknat det uttrycket! Lite sådär internskämt och ordar därför inte mer om det...
**wtf?! Vadå 'lät'?! Men 'stod' låter ju inte heller riktigt klokt!
