Carpe Diem

Fredag idag och jag är ledig. Sovmorgon. Tränat pilates med porlande vattenmusik i bakgrunden, ätit god frukost, pysslat med småsaker. Kaffet i min kopp, med mitt namn på, är slut. Sugen på mer egentligen. Men egentligen är det snart lunchdags. Men vad gör väl det? Jag behöver inte följa de "vanliga" rutinerna bara för att klockan visar det. Idag äter jag när jag är hungrig, gör saker när jag har lust och sover en stund när jag blir trött. Jag är ledig.

Bruce Springsteen sjunger för mig. Det var ett tag sedan... Han sjunger bara de låtarna jag tycker om. Fint av honom. Sen att det är jag som har valt ut de för mig bästa låtarna och lagt i min spotify-lista behöver ju ingen veta. Eller hur?

Lugn och ro. Regnet smattrar sådär mysigt mot fönsterrutan och får mig att vilja krypa ihop i soffan med en skön bok. Det är städat omkring mig. Jävlar va gutt! Det är egentligen bara några papper på mitt skrivbord som ligger i någon lustig oreda men just nu stör det mig inte - skönt att inte allt är tiptop ändå.

Det här med Carpe Diem... Vet ni, jag kan faktiskt bli stressad när jag hör det uttrycket. Liksom känna att jag måste ut och resa jorden runt och yada yada... Oohhuufff...

Man får tycka vad man vill om mig men idag tänker jag fånga dagen genom att bara vara...

Carpe Diem!

Building a bridge to your heart

Gaaahh!! Nog för att man kan få många rysningar och kalla kårar av 80-talet men det producerades väldigt mycket bra musik då!

Jag kan i alla fall, så här på rak arm, nämna... ja... i alla fall en låt... Anyway! Gold spelade den idag och jag blev helt lycklig i hela min själ och kropp! Den har liksom det där rätta gunget och så lite saxofonriff (??) här och där. Ooooh me like! Jag är nog i ärlighetens namn en sån där tråkmänniska när det gäller att ut och festa te'att lite men den här triggade igång mig på riktigt! Jag vill ut och DANSA!!!

Här kommer låten i alla fall (filmen i sig är kanske lite väl rörig men man får blunda om man vill. Säkert!):



Nåväl, jag får nöja mig med lite vin, go mat och bra film ikväll!

Love was in the air!

Söte! Jag var med om något alldeles fruktansvärt och underbart på jobbet idag. Det var mitt butiksjobb som gällde idag och det händer ju att det även där kommer in lite känningar. Och ja... det gjorde det ju idag då... en gammal kärlek from a looong time ago... (Uuhhff! Jag blir nervös bara jag skriver om det.) Fast på den tiden förklarade jag aldrig min förälskelse för honom - det var mer på det platoniska och hemliga planet. Dessutom skulle det varit fullkomligt oanständigt.

Eftersom oanständigt verkar tillhöra min vardag så sa jag inte heller idag något om mina dåvarande eldiga känslor. Det får finnas gränser på galenskaperna även för mig.

Nåväl, jag stod och pysslade med något när jag plötsligt ser något vackert i ögonvrån. Jag sneglar upp och ser att det är han. Lyckligtvis ser inte han mig, för HOLY SHIT mitt hjärta hoppade över lite för många slag! Har ni varit riktigt förälskade någongång så vet ni precis vad jag talar om... Jag gömde mig en stund bakom kulisserna för att samla mig lite... typ leta hysteriskt efter lypsylet, väldoftande tuggummin och annat välbehövligt såsom... ja, inte vet jag! Nåt! Hjärtmedicin?! ...Iffnn...

När jag lyckats dra på mig ett fejkat lugn var det dags att gå ut och expediera igen. Iiiiihh!! Han närmar sig kassan...

....

Det gick ändå bra! Jag var inte på något sätt pinsam eller barnslig. Skönt! Inte heller hade jag någon dålig hår- eller kläddag. Skönt! Jag brukar visdomsorda för mig själv att man (jag) alltid ska se till att se så bra ut som det för en själv (mig) är möjligt, ifall man träffar någon snygging man känner så man (jag) slipper känna: F-n, det där blev inte så bra.. (Ungefär lika lyckat som när man ska på fest och vara finklädd och eventuellt urringad och så har man fått en lysande röd finne på bröstet.) Jag är glad att jag för en gång skull walked the talk, som det så fyndigt heter på engelska.

Fast jag fick kolla i efterhand så att jag verkligen hade slagit in rätt mängd artiklar och rätt summa som skulle dras från hans kort. Det hade jag. Skönt! Det var också tur att han inte behövde hjälp med något från kassans avdelning; hade han velat ha en bra stekpanna hade jag förmodligen gett honom en bra ladyshave.

Jag är dock lite bitter för en sak när det gäller honom och jag skulle vilja säga(om jag ens träffar honom igen): Förlåt för att jag inte kramade dig den där dagen...

Home sweet home

Oooboy! Jag är hemma och några pengar fattigare, men det var det värt! Även om inte allt gick som planerat är jag ändå fylld med nya krafter och glatt humör. Tågresan gick hur bra som helst - över förväntan!

"Planerat" är väl i och för sig till att överdriva. Mina planer var att vara ledig och att sola mig fruktansvärt brun. Förstnämnda plan gick väldigt bra medan sistnämnda mindre bra. Tydligen hade det varit galet mycket sol hela veckan även där och det bådade ju gott, tyckte jag. Så jag åkte ju dit redan på fredagskvällen i syftet att spendera varje vaken lördagsminut i da sun.

Mmm, eller hur. Jag tror inte det har regnat så mycket sammanlagt detta år som det gjorde igår... suck. Det åskade och blixtrade infernaliskt också. Ungarna som bodde i husvagnen bredvid var ute och spelade badminton. Eller nåt. Galningar.

Hur som helst! Min kära mor och jag tog i alla fall tillfället i akt och passade på att åka in till staden och kolla läget - utan några som helst shoppingsförväntningar. Det är rätt lustigt, för när man inte har några förväntningar eller något man vet att man behöver; då hittar man hur mycket som helst. Och då blir det nästan så att man känner (plånboks-)lättnad när man inte kan ha kläderna man valt ut.

Jag/mamma: Hur ser det ut?
Jag/mamma: Nja...
Jag/mamma: Åh, va skönt! Då behöver jag inte köpa den...

Men jag hittade något som jag blev kär i vid första ögonkastet. Det är ju inte ofta det händer, men när det händer så är jag övertygad om att man inte ska tveka! Eller hur? Framför allt inte när det är realisation (som A säger och jag retar ihjäl mig på det. Kan man inte bara säga 'rea'?).


Vissa tänker kanske 'tantig'. Jag tänker 'retro' och då känns det helt plötsligt lite modernt. Vilken paradox!

Det är nåt med mig och väskor. Det säger de flesta. Fast i mina ögon är jag inte så väskfetischistisk som jag blir anklagad för... Nu var det faktiskt flera månader sedan jag köpte min senaste väska. Jag måste erkänna dock: jag älskar lukten av nya väskor. Så, nu var det sagt och med det sagt så säger jag hej hopp!

Away I go

Egentligen hinner jag inte sitta här och skriva... Men jag ska resa bort ett tag och (my god!) jag är utan min fina fina fiiina dator. Jag tog det vuxna beslutet att låta den stanna hemma. Fast det svider lite.

Men...

Jag kommer hem på söndag igen! Måste vara back in business igen liksom, ska jobba mycket nästa vecka. Jag menar, vad ska man ha semester för?!

Så idag ska jag åka tåg alldeles by myself för första gången i mitt liv. Jag lyckades till och med köpa en tågbiljett i en sån där automat på stationen... Det fick mig att känna mig vuxen och världsvan! Tihi! Visserligen sitter jag inte på tåget än. Skulle inte förvåna mig om jag hamnar någon annanstans än dit jag egentligen ska.

Men! Än så länge är allt under kontroll: väskan packad med diverse nödvändigheter, böcker både att läsa och skriva i, solskydd med 20-faktor osv.

Tja, jag är laddad! Gotta run!

Kvällen är räddad!

Har hyrt hem Män som hatar kvinnor - the extended version. På tal om förlängd; jag tycker det är lagom fräckt, alltså! Att köra en TV-serie på filmerna med massa extra minuter och sen även ge ut TV-serieversionen på film. Nu har jag lyckligtvis bara köpt första filmversionsfilmen men jag känner ju ändå pressen på mig att jag bör köpa TV-versionsfilmerna. Tänk då den stackars sate som köpt att alla filmfilmerna... Vilken press måste inte den personen uppleva? Samhället är skruvat...

Näg, näg, näg...

Hörni! Idag har jag hyrt hem Män som hatar kvinnor da TV-serie! Kul jag ska ha! Hoppas bokens smaskigheter kommer fram lite mer, if ya know what I mean...

Sen är det så här: någon har köpt hem en Marabou helnötschoklad...

Ska enbart titta på paketet. Kanske lukta lite men definitivt inte mer. Om det nödvändigtvis måste bli mer så är det ok att tugga lite men absolut inte svälja. Och måste jag svälja så får det bara bli EN rad men that's it! Jag drar linjen!

En FET linje.

Vaaarmt...

Jag vet att man inte ska klaga och jag vill verkligen inte klaga heller! Men ooohh, jag bara måste få lite lite! God forgive me, men fy f-n va varmt det är! Jag får ingenting gjort. Är som en seg, svettig och grön godisråtta. Jag tycker inte om dem. Jag behöver få städa min lägenhet men hur ska det gå till med en dammsugare som fullkomligt pumpar ut eldvärme? Finns det en dammsugare som blåser ut kall luft? Någon som har? Kan jag få låna? Kan ni leverera den hem till mig nu? Jag kan ge en klibbig kram in return. Låter väl nice? Jag måste baka köttfärsbiffar men det är ju kört det också...

Jag har i alla fall lyckats ta mina första dopp i sjön idag. Ja för i år då alltså. Det var refreshing faktiskt! Först mesade jag en del. Typ gick långsamt, långsamt, centimeter för centimeter. Uuää! Skvätt inte på mig! Kasta inte bollar bredvid mig så att det plaskar upp vatten på mig! För då jäklar ska jag... ja... blänga illa på er! Sen tänkte jag att det var väl själve den!, tog sats och bara kutade i, plaskade vilt och hade mig. Härligt!

Igår var jag på släktkalas! Det var trevligt! Vi samlades på stället där allting liksom började. Det är konstigt hur allting verkar bli mindre ju äldre man blir dock. Framför allt är det konstigt hur tiden bara rusar iväg, hur alla växer upp och blir stora. Sist jag såg vissa av dem var de bara små plutts. And where does that leave me? Jag är ingen liten plutt längre. Sorgligt.

Vi gick tipsrunda också! Det va en välldi rooli lek! Vi var fyra lag och mitt lag kom allra sist. Men jag är inte bitter för det, vi hade bara två fel och det tycker jag ändå är bra presterat =) Alla låg ganska lika. Känns skönt. Det verkar som att smarthet ligger i släkten, ehum! But then again, mitt lag kom ju sist... Ser man på det ur det perspektivet börjar det kännas lite i förlorarnerven...

Fast det kan ju vara så att vi alla nångång tidigare hört frågorna och så låg svaren och pyrde i vårt undermedvetna...

But then again, mitt lag kom ju sist...

Jag tror jag är bitter...

Spindel arresterad och frisläppt...

Hallå jag måste berätta! Breaking news! För en tid sedan kom det fram att jag förmodligen ganska säkert hade en otäck jäppe på vift i MITT HEM.

Jag vill numera innerligt tro att fallet inte längre är så. Why? Jo. Det var så här: Jag stod framför hallspegeln och betraktade mina (obefintliga) träningsresultat och konstaterade att jag hade en obehaglig känsla i kroppen. Jag kände mig liksom iakttagen. Och det var jag ju förvisso...

Spegel, spegel på väggen där
säg mig vem som vackrast i landet är
och när du ändå är igång, säg mig vem som mer är här
och glor på mig sådär...

Nåväl. Jag fick i alla svar på en utav frågorna - det var precis som att svaret kom från ovan. ... ja bokstavligen! I taket satt en misstänkt svart liten plutt som jag inte sett tidigare. Jag tog pallen för att kunna se bättre, och mycket riktigt! Den svarta plutten var åttabent (för de är väl åttabenta? Jag har aldrig vågat mig så nära för att kunna avgöra).

*HAJEN-MUSIK*

Jag. A!!!! Det är en spindel i taket! Ta den, ta den, ta den, TAAA DEEENNN!
A: Nej, jag hinner inte nu. Jag ska göra sallad.
Jag: Nämen, jag tror dig inte!

Vid det det här laget hade spindeln hunnit flytta sig några centimeter och min panik vuxit even more. Uppenbarligen verkade den fatta att vi (...jag) ville den ont. Scary little shit, de är smarta också!

Jag: Om inte du gör något åt detta nu så tar jag moppen och mosar den. Liket får du ta hand om! Jag bryr mig inte om ifall det börjar regna, eller om jag får 7 års olycka...

...eller hur det nu är...

I nästa stund går allting som i slow motion. Jag ser i övre ögonvrån hur den hoppar ner mot mig och landar precis nedanför mina fötter. Därmed fick jag det också bevisat - spindlar är smarta! They know their enemy and when one is close (bara så att alla ska förstå).

Men den fick leva lycklig i alla sina da'r. A lät den hissa sig ner från balkongen. Sucker!

Lycka och äckel

Idag hade jag tänkt dela med mig av mitt lyckorus jag upplevde igår. Jag satte nämligen upp nya gardiner i mitt sovrum. Det är faktiskt någonting stort för mig... Jag var så lycklig och tänkte nästan hela tiden att "det här måste jag blogga om". Liksom förmedla min obeskrivliga glädje. Nej, jag överdriver inte! Jag hade till och med skisserat ett blogginlägg om denna min lycka.

Så när jag satt i bilen på väg hem från jobbet, finslipandes på mina skisseringar (ja i huvudet då), så slog det mig som en blixt från klar himmel... Jameh vaffan? Vem i helvete vill läsa om mitt lyckorus över ett par gardiner? Just like that... Min lycka ersattes av... Vad heter det nu igen? ...snopenhet...

De är lila, anyway! Så det så!

För övrigt upplevde jag en annan grej igår som inte var lika nice... Jag tror att nästan alla någongång har fått uppleva den där känslan man får när man sitter på en restaurant... Man äter (ne, är det sant?) och njuter av den goda maten, och så helt plötsligt känner man hur det drar i mungipan. Man fångar det som kittlar och drar ut ett ca 18 cm långt hårstrå vars färg skiljer sig markant från ditt eget... Inte särskilt mysigt. Ännu värre är det om hårstrået är kort och krulligt. Det hände mig en gång. Fast lyckligtvis hade det inte hunnit så långt som att börja kittla mig i mungipan. Nejdå, det låg där så fint på hamburgarens (mackedonkan) salladsblad...

Men hur som helst. Det finns någonting som är nästan lika hemskt! Och det är när man äter ägg och det helt plötsligt börjar knastra ett äggskal i tänderna. Sweet jesus and holy hell va äckligt det är! Jag får rysningar bara av att skriva om det.

Jag: Sköljde du inte av äggen efter att du skalat dem?
A: Nej.
Jag: Jameh! Fatta du inte att det där äggskalet har haft direktkontakt med hönans rumpa och just nu befinner det sig i mina tänder?!?

Hur kul tror ni att det är på ett skal från ägg till tio?