Jag tror faktiskt det är nyttigt att flirta lite ibland, och framför allt - att bli flirtad med. Jag tror jag blev flirtad med i helgen, och framför allt - jag tror jag sa mitt livs första raggningsreplik. Fast egentligen var mitt syfte inte att ragga, det är liksom inte min grej. Jag tycker inte ens om ordet ragga - makes me sick. Men jag insåg mitt i meningen att orden som kom ut ur min mun nog faktiskt kunde uppfattas som att jag flirtade (låter bättre). Det var nästan som en utomkroppslig upplevelse. Jag stod vid sidan om och betraktade mig själv och tänkte: What the hell is that girl doing?
Jag har också fått för mig att min raggningsreplik var väldigt unik... Det var ju inte precis: "Kommer du hit ofta eller? Jag vet inte, bedöm själva:
Jag: Du kommer väl in och lånar lite böcker av mig ibland? (he he...)
Varpå han, utan att blinka, replikerar: Ja, det är ju det enda sättet vi får träffa varandra igen.
Holy shit! Vad säger man efter en sådan replik? Jag tappade fattningen helt. Det stod ju dessutom folk runt omkring och lyssnade på vår "intima" dialog. Jag vände och gick. Fjärilarna i magen fladdrade alltför intensivt för att jag skulle klara av situationen. Kände en stark längtan efter vatten och lypsyl.
Men hur som helst! Lite oskyldigt flirtande (som det ju var från min sida i alla fall...) är nyttigt! Det är skönt. Det förtjänar nästan alla tycker jag. Det gör att man känner sig lite mer levande. Eller hur?
Jag vet dock inte om min raggningsreplik - eller flirtningsreplik! - är att rekommendera i alla lägen - den var liksom väldigt situationsbunden... Eller så... Men ni kan ju alltid pröva! Ni får härma mig hur mycket ni vill - för jag vet att ni vill! No hard feelings! Ehum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar