Kollade på Dirty Dancing häromkvällen. Åååh... Vad bra den är! Varje gång jag sett den så blir jag så där "Åh fy fan vad jag ska börja dansa nu! Pepp!!!" Mm. Jag tänker stå där på scenen, som Baby gör, och sola mig i publikens beundrande blickar för att i nästa stund galoppera fram mot min Nobody-puts-Baby-in-a-corner som tar emot mig i mitt svanlyft. Eller vad det nu kallas. I fullkomlig tillit. Och sen mimar han, så där lite gulligt, nåt om att jag är the time of his life. Satan så fint! Fast jag vill inte att han lyfter mig under armarna, så där som han gör i slutet. Ser ut att göra så jävla ont... Men beträffande resten - ja så får det bli. Here comes the Dancing Queen!
Så vaknar man upp morgonen därpå, rullar ur sängen och stapplar iväg med ömma smalben och griniga vader, vilka båda hotar med kramp om jag rör mig en meter till. Vaffan gjorde jag inatt, dansade ballet eller?! Jag tittar i spegeln och möts av en jag börjar känna igen alltför väl. Hon ser tillbaka på mig med ögon som skvallrar om gårdagens bortglömda sminkborttagning. Hon försöker rätta till håret, som gnuggats väl mot kudden under natten, och letar fram det andra, nyligen funna, gråa hårstrået och visar för mig. Jaha, och? Jag svarar med att forma naveln till en sur mun, sen en glad mun och till sist en pussmun. Så väldigt lätt det går...
Plötsligt känns drömmen om dirty dancing långt borta... Men det är väl då man myser ner sig i soffan och sätter på filmen igen, aye? Och drömmer vidare.
Ja, så får det bli. Pepp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar