"I think we should get married..."

Ja, men typ så... Med romantisk musik i bakgrunden och på hästryggen, en bedårande sommardag på en förtrollande vacker äng. Absolut. Fullkomligt realistiskt.

Ur filmen Serena med Jennifer Lawrence och Bradley Cooper.

Alla dessa hormoner...

Sitter här på Mimzans Café och avnjuter en kopp ekologiskt kaffe och en skål hemmagjord, gudomlig müsli. Med en bok i näven. (Och bloggar samtidigt... Helt otroligt, eller hur?) Lycka! Läser just nu Hormonbibeln - hormonoptimering för den moderna människan av Martina Johansson. Definitivt läsvärd! Det är verkligen fascinerande; alla dessa komplicerade mekanismer vi består av och vilka på något sätt också definierar vår personlighet till så stor del.

Just nu handlar det om testosteron och om forskaren som, efter observationer av eunucker d.v.s. kastrerade män, ville testa sin tes om att livets elixir skulle finnas att utvinna ur testiklar. Så vad gjorde han? Jo, han samlade på sig ett gäng hund- och marsvinstestiklar, tog fram sin mortel och började mortla för att få fram det där livsextraktet, bestående av blod och sädesvätska. (s.67-68)

Ja, och här sitter jag och äter müsli och känner hur det knastrar i tänderna medan associationerna får fart...

Jag läser vidare och nu om serotoni - kroppens lyckohormon - och olika tillstånd kopplat till detta:

"Ångest behöver inte vara förknippat med nervositet eller oro. Det kan ta sig uttryck som irritation, ilska, lättretlighet eller upphakade tankar om något som egentligen inte spelar så stor roll. Det kan bli till tvångstankar och tvångsbeteenden, som att kolla spisen fem gånger i rad eller ständigt oroa sig över om man har låst dörren eller inte." (s. 91)

Alltså, jag känner en kvinna som kollar om spisen är avstängd kanske TIO  gånger i rad för att vara säker. Men det är hon inte alltid så då måste hon dessutom ta kort på eller till och med även spela in en liten film om spishelvetet som handlar om hur avstängd den verkligen är. Fatta innan hon kommer hemifrån... Är jag... eller jag menar HON! Är HON beyond räddning då, undrar jag?

Nej, menar författaren. Puh! Detta beteende kan nämligen kopplas till låga serotoninnivåer i kroppen och kan lindras en aning med hjälp av förslagsvis serotoninhöjande mediciner. Så kanske skulle den här kvinnan jag känner, kunna spara in hel del tid om hon anammade detta råd. Kanske minska ner till att kolla spisen endast tre gånger i rad. Tre känns mer normalt.

Jag läser vidare och får veta att vid förälskelse/attraktion så rubbas våra hormonnivåer och vi blir helt crazy. (Hehe, no shit...) "Tvärtom mot vad man kanske kan tro så sjunker faktiskt serotoninnivåerna vid en stormande förälskelse, vilket orsakar det neurotiska och upphakade beteendet hos nyförälskade par som inte kan tänka på något annat än varandra." (s.96-97)

Whaaat?! Jag som hela mitt liv trott att serotoninerna fullkomligt sköts i höjden, likt ett fyrverkeri, vid förälskelse... Men nädå, de är istället typ jättelåga eftersom man har så upphakade tankar om sin nyfunna kärlek. Men dessutom - och här vill jag verkligen dra täcket över huvudet - så kan man inte känna attraktionen fullt ut om man tar serotoninhöjande medicin.

Så om man nu då har lite issues with the spis och i stort behov av ovannämnda medicin så kan man inte bli så där riktigt galet förälskad á la The Notebook. Såvida man inte lägger ner medicinerandet, för kär och galen vill man väl bli? Men förstår ni vad det innebär?

Den där jävla spisen kommer för alltid att förfölja kvinnan jag känner. Poor thing.

Hej då.

Garageband, migränhörlurar och fredagskänsla...

Fick för mig att jag skulle sjunga lite idag i min ensamhet och dessutom spela in mig själv. Så efter några timmars fipplande med Garageband sitter jag nu här i soffan, alldeles mosig i huvudet, och reflekterar över dagens lärdomar. Till nästa gång ska jag:

• inte välja en så förbannat lång och svår låt.
• hunnit bli en jävel på nåt instrument. A cappella är tydligen inte min grej.
• använda metronom. Trodde jag var nån slags gudinna vad gäller taktkänsla but nooo... ....ohohoho...
• skruva ner volymknappen på lägsta möjliga INNAN jag sätter på ljudet. Speciellt om jag redan hunnit få på mig hörlurarna.
• köpa andra hörlurar. Några som inte klämmer åt as in jag-får-migrän-klämmer-åt. Migränfria hörlurar.
• tagit många sånglektioner.
• hittat en annan hobby.

Tja, det var väl ungefär det jag kom fram till. Nu måste jag fortsätta förtränga min söndagsångest inför min måndagsångest och laga lite mat. Tacos får det bli. Fredagskänsla liksom.

Over and out!