Håll om mig. Håll om mig hårt. Håll om mig för alltid...

Sitter hemma i min ensamhet och snörvlar. Lyssnar på musik som får mig att må bra. Är lite nere idag. Kanske för att jag inte får sova ordentligt om nätterna. Kanske för att jag känner mig fattig och att det faktum att jag varit hemma från jobbet denna vecka förstärker den känslan en aning. Kanske för att det krånglar.

Avstod just från mitt älskade 9.30-kaffe. Hjärtat slår fortfarande i onormal takt från hostmedicinen jag tog inatt och jag tänker att kaffet kanske ökar tempot ytterligare. Jag borde gå och lägga mig. Sen borde jag ta en dusch. Sen borde jag se vem som får Nobelpriset i litteratur - har ställt klockan så jag inte missar. Jag hoppas på Joyce Carol Oates. Har förvisso bara läst en bok av henne men bara efter första kapitlet förstod jag att den här kvinnan vet vad hon pratar om. Så jag kommer definitivt att läsa fler böcker av henne - när jag återfår min tidigare lust för läsning av skönlitterärt.

Nåväl. M tipsade mig om denna låten och jag föll direkt. Har aldrig hört. Kan inte påstå att jag heller hört talas om Ray LaMontagne tidigare. Synd, för herregud va bra han är!

"...It's just a crazy world, that's all. It's a crazy world and I don't understand it. I just feel... I'm just aware of it..."

Den rösten...