Jag är inte älskvärd men det är ok!

Blir sjuk när internet inte funkar. Får såna mordiska känslor och allt jag vill är att ringa upp någon stackars sate på kundtjänst och fråga varför i helvete det inte FUNKAR som det SKAA! Därför att just nu känner jag så bara. Läser nämligen en bok som handlar om att man måste lyssna på sina känslor och acceptera dem. Men jag lugnar mig snart. Ondska sitter sällan kvar länge i mig.............

En utav mina låntagare, som jag känner lite extra för, var inne idag och ville ha fortsättningen på den hon just nu håller på att läsa.

"Men", sa hon, "jag är kluven. Jag vet inte om jag alltid är så gla' i huvudpersonen. Ibland är hon bra men sen ibland är jag inte alls gla' i'na."

Jag förklarade för henne att det är ok att hon känner så. Dessutom är det ganska mänskligt att man inte jämt och ständigt kan vara älskvärd. Hon, och de andra två som läste varsin tidning i bakgrunden, smakade på tanken och hummade sedan så instämmande att jag nästan kände mig som en äkta filosof.

Ibland händer det att jag och mina kollegor på mitt butiksjobb filosoferar en stund över vissa människors beteende när de kommer in med reklamationer. Hela deras väsen fullkomligt skriker: Varför i helvete FUNKAR det inte som det SKAA!? Och då händer det att vi tänker: undrar egentligen hur deras dag har varit? Missade de bussen för att batteriet i väckarklockan gett upp? Spillde de kaffe på sin nya laptop? Fick de ett samtal där personen i andra luren gnällde och skällde över livets jävligheter, och att jävligheterna var deras fel? Har ägaren till bilen jämte smällt upp dörren och gjort ett märke för livet i den egna bilen? Tog bensinen slut på motorvägen? Har de ont någonstans? Har de fått ett sorgligt besked?

Orsakerna kan vara många, stora, små till att man inte är älskvärd alla stunder på dygnet, det vet vi ju. Vi behöver inte gå in på mina orsaker, känner jag, för de är väldigt intetsägande men också djupt personliga. Behöver jag då en stund framför datorn vill jag bara att det ska funka!

Jag är inte så älskvärd just nu i denna stund och jag försöker intala mig att det är ok, det är mänskligt. Väntar dock fortfarande på mitt instämmande hummande men det verkar inte komma...

....

Nä, inte nu heller... Försöker fejka ett instämmande hum men det låter falskt. Så jag skiter väl i det då och tar kväll istället - jag tar ledigt från mina orsaker!

Over and out.

Sång, energi, paprikaodling...

Voj voj! Tre härliga helger på raken fyllda av sång - jag är matt men ändå fylld av nyvunnen energi. Jag tror att jag igår fick den finaste komplimang man kan önska sig och den kommer jag att leva länge på. Sötaste R som igår skulle döpas var inte alls pigg på prästens prat men definitivt med på noterna! "Tänk att en sån liten människa redan har såna röstresurser" tänkte jag när jag, med min galopperande nervositet, närmade mig stunden då min egen röst skulle fylla kyrkan.

Jag kände en stor lättnad över att uppmärksamheten inte enbart riktades mot sången utan även mot de högljudda protester som R utdelade. Men efter bara någon strof, eller så, hördes bara jag - R hade somnat... Sången tog slut, prästen tog vid och protesterna var genast igång igen.

DET, mina vänner, är en lyckans komplimang! Inte helt hybrisfritt... Go Mimzan, go Mimzan! Jag bäddar in denna speciella, fina stund i mitt hjärta, där den för alltid kommer att finnas. Tack H och T för att jag fick sjunga för ert lilla barn! Krama den andra lilla godingen från mig också.

Ja och så var det ju det här med härlig nyvunnen energi. Sådant måste man ju ta till vara på och utnyttja på bästa möjliga vis så här på en söndag. För mig innebär det ofta att ta sig an to-do-listan och idag valde hon projektet från helvetet: rengöring, utrensning, avfrostning av kyl och frys. Tro mina ord när jag säger att det behövdes.

När jag skulle "diska" grönsakslådan i duschen uppmärksammade jag ett antal paprikakärnor som klistrat sig fast och jag hejdade mig vid den något irrationella tanken att

"tänk om det börjar växa paprika i duschen när de hamnar i golvbrunnen?"

"AVVAFFAAN?! Det har väl aldrig inträffat förr?! Alla de kärnor jag sköljt ned i diskhon - utan resultat.... Get a grip!"

Kärnorna duschades glatt bort tillsammans med det oförklarliga klistret och jag var lycklig igen. Men jag undrar bara: händer det er någongång? Irrationella tankar av denna art? Snälla, säg ja... Annars behöver jag hjälp...

Men skulle det mot förmodan te sig annorlunda om några veckor hör jag av mig. Alltså seriöst, ni måste smaka mina köttfärsfyllda paprikor - obetalbara!

Echo echo echo....

Hallå? Är det någon här? .............Näe....... Eller?

Idag tackar jag de högre makterna för att jag inte skaffat mig en sån där smartphone för då hade jag förmodligen slutat upp helt och hållet med att blogga... Jag har märkt att det går någon slags epidemi runt omkring mig och den kallas tydligen Wordfeud. Folk har bland annat i sina FB-statusar låtit mig förstå att det är som en drog och en ytterst beroendeframkallande sådan. Eftersom jag är väldigt svag för ord, som ju uppenbarligen verkar vara en väsentlig ingrediens i denna drog, har min slutsats varit att jag helt enkelt inte borde fördjupa mig ytterligare i fenomenet.

Dock går det sällan att undkomma detta informationssamhälle och till slut surrade flugan även i mitt öra.... Ett ganska långt inslag i radio rapporterade om dess påverkan på folk - såväl vuxna som ungdomar. Det är vad jag förstått alltså en digital version av Alfapet som kan laddas ned till din smartphone och enligt reportaget spenderas åtskilliga timmar på spelet - för att det är så kul.

Såatte.... Nu vill jag ha en iPhone. Förbannat mycket. För det där Wordfeud låter ganska trevligt... och smidigt; allt du behöver är en smart fån och lite appar så är det löst.

Just nu mantrar jag för mig själv att jag älskar ju att slå mig ner vid köksbordet, med tända värmeljus och Norah Jones i bakgrunden, och ta fram mitt korsord av icke digital karaktär och med nyvässad blyertspenna och ett rejält sudd lösa klurigheter som både frustrerar och lugnar. För övrigt håller jag ju på att avancera från svårighetsgraden 1 penna till 2 pennor av 4 möjliga. Har kämpat på ettan ett antal år nu men efter den senaste tidens korsordsbesatthet tror jag mig vara mogen for next level. Det är stort!

Dessutom, som ovan nämnts, skulle det säkerligen eka ännu högre i denna utdöende blogg om jag skaffade mig en iPhone....