Beach 2011

Ja, jävlar. Det är ju nu. Jag insåg detta för ungefär några månader sedan, men har liksom ignorerat. De senaste åren har jag inte varit så beachig av mig och har därför inte bekymrat mig så mycket (HA! Fan va jag ljuger!) om min sladdriga mage. Men snart är Kreta ett faktum!!

Så what to do?! Jo man ger sig ner i källaren bland alla lömska spindlar och andra äckligheter och gräver fram AB-Slide (en slags rull-mojäng för er som inte vet...) som ger en fantastiskt trimmad överkropp. Endast fem minuter om dagen är vad som krävs. Wohoo!! En liten parentes kring denna fantastiska fem-minutare är att jag för några år sedan låg i soffan och kände mig fet. I samma veva råkade jag zappa fram TV-SHOP, som med AB-Slide utlovade ljuvliga resultat, och den kunde bli min för endast 999 kr plus frakt. Ja, men det kan jag väl unna mig? Va? En snygg mage kan jag väl unna mig? 

Så jag slog till. Där och då. När den äntligen kom fick jag veta att Rusta sålde en likadan, under namnet AB-Glide, för endast 200 spänn. HA! Som hittat....

FÖRBANNADE skitbutik och TV-jävel!!! HATA!!!

Nåväl. Skit i det nu för det var då det. Nu är nu och jag bestämde mig för några månader sedan att från och med nu ska jag glida/slida (uttalas ju då glajda resp. slajda) fem minuter om dagen tills jag uppnått vad de jävlarna från TV-SHOP utlovat.

Jag tänker att fem minuter överkroppsträning om dagen inte kan väl vara så mycket att gnälla om. Det är ba' te' å göra att. Efter 50 sekunder (för jag kollade timern) insåg jag att fem minuter är ganska (förbannat) länge.... ....med mensvärken från helvetet....

Men jag gjorde'att! Mina bröst känns redan fastare... Tyvärr inte magen. Där finns lite å bita i, so to say....

Så nu vet ni det.
Go'kväll!

Tråkighetens tecken

Tja, alltså jag hade tänkt att min paus från dig skulle hålla i sig lite längre och att min comeback skulle vara mer pampig. Dessutom var tanken att mina ord skulle vara så kloka att man skulle anse att "Hey, den där tjejen borde få Nobelpris i typ klokhet. Verkligen!". But that ain't never gonna happen babe. Jag menar, med tanke på att skrivkrampen ständigt hökar över mig anser jag att ribban måste sänkas. (Som om min skrivkramp vore orsaken till bristen på klokhet... Jag ÄR inte riktigt klok, om sanningen ska fram... men det behöver vi ju inte prata högt om).

Jag har just nu så obeskrivligt tråkigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Förkylning och sömnlösa nätter begränsar liksom mina möjligheter vad gäller roligheter. Men blogga kan man ju alltid göra. Väl? *ler brett* Därmed inte sagt att jag kommer att bli en flitig bloggare i fortsättningen... Men ändå.

Nåväl. Jag tänkte bjuda på ett exempel på vad 'tråkigt' kan få mig att göra. Jag är själv förvånad.

Jag har tidigare berättat om mitt chokladbegär och hur beroendet helt plötsligt tog en dramatisk vändning från ljus till mörk choklad. Nåväl. Mörk choklad är fortfarande mitt första val. Inte bara för att det är gott så klart, men också för att min nuvarande relation till choklad fortsätter att hålla sig på en blygsam nivå. Det är ju dumt att äventyra detta genom att välja den tidigare boven, som verkligen triggar suget.

Det är bara det att den sortens mörka choklad jag brukar köpa har "förbättrat sitt recept". VARFÖR? undrar jag. Den nya smakar som om den har legat några år - öppnad och luftexponerad. Skitäcklig kan man också säga.

Så igår när jag öppnade kylskåpet såg jag till min förskräckelse att den tidigare boven - Marabou's helnötschoklad - låg där och lockade.

Jag: VAD är det här?!
A: Ja, nämen.. Jag VÄGRAR äta den andra, den är inte alls god längre!
Jag: Jamäh, jag vägrar INTE äta den här och det är ett problem. Hur kunde du köpa hem den?
A: Men du behöver väl inte äta av den? Eller bara ta en liten ruta?
Jag: ....*glasartade ögon och fullkomligt out of motargument*........

I normala fall hade jag nog åkt till butiken och köpt en annan sorts mörk choklad. Men eftersom jag nu är förkyld, hostig och jävlig och framför allt har tråkigt så mailade jag istället Kraft Foods och klargjorde mina åsikter om deras så kallade "Improved recipe" på den mörka chokladen. Jag tror minsann att mitt mail biter ordentligt och får dem på andra tankar! Absolut. Väntar ivrigt på svar.

Kan ni förstå då hur tråkigt jag har det? Jag brukar alltid förundras över människor som ORKAR lägga ner energi på att skriva gnälliga insändare om ditten- och dattenbagateller.

Men nu vet jag - de har tråkigt...

En paus gör oss nog gott...

Älskade blogg. Jag känner mig lite ledsen faktiskt. Det är så längesen jag hörde av mig. Till stor del handlar det om att tiden inte räcker till men också att den lilla kreativa rösten inom mig inte talar till mig längre (eller så har jag fått sämre hörsel). Det är så mycket i vardagen som tar död på den och det gör lite ont. Jävligt ont. Det är den där skrivkrampen som spökar. Ingen där inne som vill ge sig till känna och självsäkert säga "Hello baby".....

Så vad göra? Kanske ska vi pausa ett tag och hoppas att gnistan infinner sig igen så småningom? Jag tror det får bli så. Jag behöver vila. Jag behöver sova. Sömnbrist är en ful jävel och jag har drabbats av honom. Inte så mycket som sist - långt ifrån - men jag känner av hans närvaro och det är tillräckligt. Bättre att backa i tid medan man fortfarande har kontrollen. Så pass vaken (!) har jag blivit att jag vet när det är dags att backa.

Vi hörs en annan da'! Må väl.

Söndagslektyr och söndagsångest

Intagit sittande ställning igen efter några timmars läsande i soffan i liggande ställning. Har precis läst Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt. Man, oh man! Vilken uppfriskande och upplyftande läsning - ja rentav revolutionerande. Jag känner mig peppad till tusen! Känner nästan för att ge mig ut på gator och torg och demonstrera, dagen till ära. Men jag måste hia mig lite och inte pracka på mitt brinnande intresse på alla andra som kanske inte är mogna för min eld. Dessutom kanske jag istället blir uppeldad av andra intressen och det är jag inte mogen för... Hehe...

Nåväl. Så var det söndag igen och imorrn är det måndag igen. Vem uppfann måndagar? Inte jag i alla fall. Jag blir matt bara jag tänker på måndagar. Måndagar är i början av veckan... *söndagsångest*

Annars mår jag splendid! Det vankas god mat och Kärlek på italienska - jag är väldigt svag för god mat, kärlek och italienska så det blir nog ett trevligt avslut på denna dagen-innan-måndag-dagen också!

Kramen!

Skönhetsbehandling i olika former

God mat med sköna kollegor och promenad med en fin vän och dagen är gjord. Vad mer kan man tänkas behöva? Jo, en hemmasnickrad skönhetsbehandling! Jag har:

• lagt en peelande ansiktsmask (fick in några peeling-pluttar i munnen; beskt som fan! Rekommenderas inte)
• pillat öronvax
• borstat tänderna extra hårt och länge
• rakat ben, armhålor och så...
• klippt samtliga naglar och målat dem
• skrubbat bort döda hudceller med en alldeles ny scotch brite

...och - VOILA! - så hade vi en helt ny Mimzan! Finnen under näsan ser nästan ut som en skönhetsfläck (fast felplacerad och missfärgad då) a'la Marilyn Monre så den kan jag väl leva med. Pricken över i:et hade varit några timmars massage också. 

Det är väl inte för mycket begärt? Såå... Anyone?

Jävliga småsaker

HUR???? kan ett par gardiner, där det uttryckligen står på tvättlappen att man kan tvätta dem i 60 grader OCH torktumla, krympa 15 centimeter?! Jag bara undrar. Nog för att det var mycket ludd i torktumlefiltret men där var då rakt inte några 15 centimeter! Tro mig - jag kontrollerade.

Igår drabbades jag av en sällan skådad städarlust och än idag - efter mycket grubbeltid - kan jag inte förstå detta fenomen med de 15 centimeterna. Borta! Bortstädade. Eller nåt. När jag hängt upp mina nytvättade, nystrukna, fina och fladdriga långgardiner och insåg att de inte var så långa längre slocknade min livsglädje. För korta gardiner är lika illa - om inte värre - som för korta byxor som inte är ämnade att vara för korta.

Först blev jag ilsk som ett bi. Sen ringde jag till mamma och bölade en tår. Sen ryckte jag upp mig (eller kanske var det hon som ryckte upp mig) och började sprätta. Tack vare nedläggningsmöjligheter - närmare bestämt 15 centimeter - och symaskin har jag nu långa gardiner igen. Vilken tur.

Ja, vilka problem. Men det finns alltid de som har det jävligare...

GLAD PÅSK på er gott folk!

Jag samlar och samlar...

Jag har bestämt mig. Eller ja, för en tid sedan bestämde jag mig. Eller ja, för typ två år sedan bestämde jag mig. Ja, att jag ska ha långt hår igen. Men det har liksom gått sådär, förstår ni. Det är ju alltid "den där" längden som är svår att ta sig förbi och när jag väl kommit till "den där" längden, som för övrigt varar flera längder, har jag tröttnat och låtit frisörskan klippa det skitkort.

Men nu är det slut med det! Min korthåriga period är över för den här gången; jag vill bli en långhårig mystisk brunett (jag tror att mystiken kommer med längden. Och så bruna linser till det.. Ooohhff! Och så lite sång på det så blir jag helt plötsligt - VOILA! - en siren! Taddaa!) L, som jag inte träffat på jättelänge, var inne på bibblan häromdagen och hennes skönhet i kombination med det där långa håret... Ååhh, det där långa håret! Vill haaa! L, klipp inte dig! Du var jättefin! Vänta på mig, så kan vi bli sirener ihop och så sitter vi där i floden och lockar till oss läckra sjömän! (...för visst håller väl sjömän till vid floderna oxå?!...) Sen behöver vi kanske inte döda och äta dem (eller vad det nu är man gör som siren...) men det finns mycket annat man kan göra: dansa, spela spel, älsk... ja men du fattar!

Nåväl. Jag var helt lycklig igår för jag fick upp mitt hår i en knut! Men fattar ni?! Det är nu så långt att jag kan göra en knut av mitt hår!! Wohoo!! Progress. En liten parentesreflektion så här mitt i är att jag undrar varför håret på huvudet envisas med att växa så långsamt när alla andra håriga delar på kroppen har en tendens att bara spy ut en massa långa håstrån?! WTF?! Har jag rakat benen så nog fan är det hårigt redan dagen efter. Men jag tänker INTE använda epilatorn igen - den erfarenheten var en för mycket. Men jaja! När A kom hem igår undrade han varför jag sprudlade så av lycka.

Jag: Jo, förstår du! Jag har fått långt hår!
A: Är det sant?
Jag: Jaaaa!! För jag kan göra en knut! Jag har nu en knut i mitt hår. Kolla, kolla!

*vänder mig om och pekar lyckligt på min knut*

......

Jag: Hallå? Ser du den eller?
A: Njä... Den kan man inte kalla för en knut. Den gills inte.

Zzucker!!

Vad tycker ni? Jag tycker absolut man kan urskilja en knut... (Våga påstå annat!!)