Jag samlar och samlar...

Jag har bestämt mig. Eller ja, för en tid sedan bestämde jag mig. Eller ja, för typ två år sedan bestämde jag mig. Ja, att jag ska ha långt hår igen. Men det har liksom gått sådär, förstår ni. Det är ju alltid "den där" längden som är svår att ta sig förbi och när jag väl kommit till "den där" längden, som för övrigt varar flera längder, har jag tröttnat och låtit frisörskan klippa det skitkort.

Men nu är det slut med det! Min korthåriga period är över för den här gången; jag vill bli en långhårig mystisk brunett (jag tror att mystiken kommer med längden. Och så bruna linser till det.. Ooohhff! Och så lite sång på det så blir jag helt plötsligt - VOILA! - en siren! Taddaa!) L, som jag inte träffat på jättelänge, var inne på bibblan häromdagen och hennes skönhet i kombination med det där långa håret... Ååhh, det där långa håret! Vill haaa! L, klipp inte dig! Du var jättefin! Vänta på mig, så kan vi bli sirener ihop och så sitter vi där i floden och lockar till oss läckra sjömän! (...för visst håller väl sjömän till vid floderna oxå?!...) Sen behöver vi kanske inte döda och äta dem (eller vad det nu är man gör som siren...) men det finns mycket annat man kan göra: dansa, spela spel, älsk... ja men du fattar!

Nåväl. Jag var helt lycklig igår för jag fick upp mitt hår i en knut! Men fattar ni?! Det är nu så långt att jag kan göra en knut av mitt hår!! Wohoo!! Progress. En liten parentesreflektion så här mitt i är att jag undrar varför håret på huvudet envisas med att växa så långsamt när alla andra håriga delar på kroppen har en tendens att bara spy ut en massa långa håstrån?! WTF?! Har jag rakat benen så nog fan är det hårigt redan dagen efter. Men jag tänker INTE använda epilatorn igen - den erfarenheten var en för mycket. Men jaja! När A kom hem igår undrade han varför jag sprudlade så av lycka.

Jag: Jo, förstår du! Jag har fått långt hår!
A: Är det sant?
Jag: Jaaaa!! För jag kan göra en knut! Jag har nu en knut i mitt hår. Kolla, kolla!

*vänder mig om och pekar lyckligt på min knut*

......

Jag: Hallå? Ser du den eller?
A: Njä... Den kan man inte kalla för en knut. Den gills inte.

Zzucker!!

Vad tycker ni? Jag tycker absolut man kan urskilja en knut... (Våga påstå annat!!)