Igår drabbades jag av en sällan skådad städarlust och än idag - efter mycket grubbeltid - kan jag inte förstå detta fenomen med de 15 centimeterna. Borta! Bortstädade. Eller nåt. När jag hängt upp mina nytvättade, nystrukna, fina och fladdriga långgardiner och insåg att de inte var så långa längre slocknade min livsglädje. För korta gardiner är lika illa - om inte värre - som för korta byxor som inte är ämnade att vara för korta.
Först blev jag ilsk som ett bi. Sen ringde jag till mamma och bölade en tår. Sen ryckte jag upp mig (eller kanske var det hon som ryckte upp mig) och började sprätta. Tack vare nedläggningsmöjligheter - närmare bestämt 15 centimeter - och symaskin har jag nu långa gardiner igen. Vilken tur.
Ja, vilka problem. Men det finns alltid de som har det jävligare...
GLAD PÅSK på er gott folk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar