Ohoj, vad tiden går fort när man har kul! Igår "rakade" jag mina ben för första gången med en epilator. Efter en kvarts obeskrivlig plåga upplevde jag det som att jag nog skulle behöva sjukskriva mig i en veckas tid. Man vet inte vad uttrycket "vill man vara fin får man lida pin" innebär förräns man har umgåtts med en epilator, that I can tell you.
En annan sak: jag bestämde mig definitivt igår för att jag aldrig någonsin ska tatuera mig. Jag är annars ganska "openminded" eller vad man nu ska kalla det, men näh! Never ever. Jag resonerar som så att med tanke på att folk beskriver epilering som "först gör det lite ont, men sen är det inte så farligt - man blir härdad" respektive tatuering som att "det gör så in i helvetes ont" så är mitt öde avgjort vad gäller tatuering!
Jag hade länge gått och spanat in en epilator (eftersom jag hört hur bra en sådan är - speciellt vid visa-benen-säsongen) och slutligen hamnade det en i min ägo. Jag lät den ligga framme på byrån och jag sneglade länge på den. En dag, för inte så länge sedan, bestämde jag mig för att packa upp den och åtminstone köra igång den för att få se hur den betedde sig. Faktumet att den lät som en skördetröska i miniformat avgjorde min ståndpunkt och den fick ligga lite till - denna gång med mindre sneglande blickar. Snarare ignorerande...
Men! Jag är ju inte den som är den i all evighet! Jag hoppas bara att epilatorn är så innerligt bra som den beskrivs som - att håstråna inte växer ut förräns om flera, flera veckor (gärna år, om jag får bestämma). Skönt att det är höst och man "tvingas" heltäcka sina ben med byxor - då gör det kanske inte så mycket om man odlar lite...
Väl?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar