Stiger innanför dörren och möter tystnaden och solen som lyser in genom köksfönstret. Jag låser dörren, tar av mig ytterkläderna och konstaterar nöjt att det luktar vanilj i mitt hem. Jag tänker att jag borde dra ner persiennen så att inte mina stackars fetbladsväxter bränns ytterligare av den ljuvliga vårsolen. Så jag gör väl det då. Men därefter styr jag utmattat mina steg mot den inbjudande soffan. Huvudet landar tungt i kudden och det är knappt att jag orkar sträcka mig efter filten, men jag gör det ändå. Katten spinner lyckligt och trampar några steg på mina bröst. Jag vänder mig tjurigt om och drar filten över huvudet. Hon förstår att jag vill vara ifred och hoppar besviket av min trötta kropp. Därefter faller jag i djup sömn. Skönt!
Några timmar senare hör jag långt borta väldigt sköna toner och någon som sjunger. Jag lyssnar och lyssnar och till slut kan jag urskilja åtminstone några ord från refrängen: Come back! Baby, come back! Jag känner igen den, det är ju den där reggae-låten från 90-talet. Eller nåt. Jag vet inte, men bra är den och det var längesen jag hörde den. Mina tår faller in i den "reggaeiska" rytmen och jag öppnar ögonen men då tystnar musiken tvärt. Det är ju alldeles tyst omkring mig. Vad var det? Var det mitt undermedvetna som anser att jag bör komma tillbaka? Baby, come back! Hmm...
Tja... I am coming back. Jag har haft en otroligt rolig helg men också en helg med otroligt lite sömn och en skopa dramatik. Återkommer om det. Nu ser jag att klockan är otroligt mycket läggdags och det är väl bäst att jag lyssnar på musiken som åter igen börjar ringa i huvudet - Baby, come back! Fast denna gången handlar budskapet inte om att vakna...
Så. God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar