Om blickar kunde döda...

Innan vi passerade dörrarna till den monstruöst gigantiska butiken, som man åker till när det är storhandling på gång eftersom det sägs vara billigare där, kom vi överens om att OM vi utdelade sårande kommentarer till varandra så skulle vi inte ta det personligt. Det är bara det att så fort jag kliver in i denna butik förflyttar sig mina nerver typ tre meter utanför min kropp och jag känner mig hatisk och gråtfärdig, men mest hatisk. Och jag måste få utagera min - i ärlighetens namn obefogade - ilska mot nån och det är oftast (alltid) A som får ta smällen (smällarna). A upplever ungefär samma sak och med tanke på alla mordiska blickar man möter av andra förmodar jag att det är fler som känner så. Det är liksom: Jag går här med min stora jävla vagn och jag handlar faktiskt och jag tänker inte flytta mig och gud nåde dig om du går in i mina hälar med DIN stora jävla vagn.

...och så är oxfilén slut... Givetvis har vi bara oss själva att skylla som är ute i sista stund och försöker få tag på oxfilé. Nyårsafton = oxfiléns dag förvisso men ändå, vi får skylla oss själva. Det är bara det att oxfilén alltid är slut, om vi så är ute i första stund. Måndag är den slut, tisdag är den slut, onsdag är den slut, torsdag är den slut, fredag är den definitivt slut, lördag är den jävligt slut och på söndag kan det kvitta. För det kan väl ändå inte vara så att det är fler som har upptäckt tjusningen med oxfilé?

Så i slutänden har man inte tjänat ett enda öre på att köpa oxfilén där, eftersom den är slut och så får man slösa ytterligare bensin på att ta sig ner till stans dyraste butik för att istället köpa oxfilén där och så blev man helt plötsligt många kronor fattigare än vad man från början hade kunnat bli. *andas*

Väl hemma ska ju allt packas upp samtidigt som lunch ska lagas och kaffet ska definitivt sättas på. ...och det är ju inte så att gårdagens disk har försvunnit av sig självt... Medan jag prasslar irriterat med papperskassarna, som ska vikas ihop fint så de platsar bättre i påslådan, donar A med kaffet.

A: Ska jag sätta på två eller tre koppar?
Prassel, prassel
Jag: Tre... Prassel
A: Två?
Jag: Ne, tre... Prassel, prassel
A: Va?
Jag: TRRRREEEEEEEEEEEEEEEEEE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Men det är okej, det är bara Nyårsafton. Nu ska jag bara städa hemmet också sedan är allt bra, jag lovar! Vi fick ju tag på oxfilé till slut så jag är lycklig!

Gott Nytt År, kära blogg och läsare! Ta det lugnt med champagnen och fyrverkerierna, så hörs vi nästa år.