söndag 10 oktober 2010

Bilstädningens konsekvenser

I ungefär ett års tid har A och jag pratat om att städa och tvätta hans bil. Eller ja, i alla fall några månader men det är länge det också... I flera veckor... aah, ni fattar! Det var verkligen dags nu. Man kunde skriva fula ord på instrumentbrädan - i dammet - och se dem från tre meters avstånd. Och när det har gått så långt, då bara måste man börja fundera... Eller hur, mamma?

Jag krävde att få sköta dammsugandet (det blir inte redigt gjort annars) medan han frivilligt hängav sig åt att gnugga bort fågelskitar. What a man! Så efter sju krampaktiga timmars (jävla ap-grus till att sätta sig... Gggnnn) frenetiskt dammsugande polerade jag alla blanka ytor på insidan. What a girl!

A: Jag tror faktiskt att vissa fåglar skiter tjära. De där vita fläckarna går bort hur lätt som helst, men de svarta får man liksom ta med nageln...
Jag: Sscchyyt! Jag klöks! Mår fortfarande illa efter äggskalet du fick i ditt ägg. Jag hörde när det krasade i tänderna på dig...

När vi var färdiga med städandet hade vi bara det roliga kvar! Automat-tvätta bilen. Så vi begav oss till Statoil och gladde oss åt att det verkade vara köfritt till tvätten. Vi parkerade framför dörrarna och läste en stund på Gör-så-här-skyltarna (åh, va bra att de finns när det kommer amatörer som vi).

Jag: KOLLA!!! Man får visst sitta kvar i bilen under tiden! Det står ju där, som en alldeles egen punkt!

Lycka! Det är ju jättespännande att få sitta kvar i bilen! Tyckte jag redan som liten. Skräckblandad förtjusning. A går in för att köpa biljett. Jag sitter kvar i bilen och känner mig som ett barn som ska få åka karusell. Mitt euforiska tillstånd avbryts plötsligt av en röst som tränger sig igenom fönsterrutan.

Han: Ska ni tvätta bilen eller?
Jag: Ja jo, det var nog tanken...
Han: Aa, men då kan ni ju låta oss som redan har biljett tvätta bilen först!
Jag: OJ! Guh, förlåt! Vi såg inte att det stod någon här. Hemskt ledsen.
Han. MM, för kön börjar där uppe förstår du!

Din fule fan! Vadå där uppe?! Det ställe han pekade mot låg typ 30 meter från det ställe där jag tolkade att man (verkligen) skulle stå och vänta ifall det var någon bil före... Jag letade febrilt efter en skylt där det stod något i stil med:

Här är kön till tvätt-automaten! Du ska alltså inte stå och vänta på de uppmålade parkeringsrutorna som ligger precis intill automaten

Men icke! Inget. Fullkomligt nada skylt! Han hade så klart rätt i att han hade hunnit köpa sin biljett först (med tanke på att A inte kommit ut än) och på så sätt hade rätt till företräde - det säger jag inget om. Men att parkera 18 mil från det riktiga väntstället och förvänta sig att andra ska se honom och SEN spy galla på MIG - det säger jag mycket om! Hela min stund i tvätt-automaten var förstörd. Partypooper! Jag var arg hela dagen...

Men bilen är i alla fall gudomligt vacker igen! Det gick en hel dag - EN HEL DAG - innan det kom nya fågelskitar på den. Lycka!

2 kommentarer:

Britt-Louise sa...

Vilken berättare du är - för mig dold talang hittills, men nu vet jag.
Du tror inte att ni parkerar under träd el så, eftersom ni får fågelskit på bilen?
Kram

Mimzan sa...

Tack för fina ord, Britt-Louise - blir varm och glad i hjärtat!

Det är så sant! Det är en hel allé kring vår parkering... Mitt nästa projekt är att såga ner de förbannade träden (jag har kontakter nämligen ;)

Kramis