Nyss hemkommen efter en spelning med syskontrion i Rävemåla. Sammanfattningsvis är vi ändå rätt nöjda, trots lite missar här och var. Det var en väldigt trevlig tillställning, med trevliga människor. Vi fick dock några riktiga efterhängsna fans... Hade det varit lite mer normala fans hade jag nog tyckt det varit smickrande. Definitivt! Men dessa skulle bestämt envisas med att befinna sig runt oss hela tiden; gärna i håret och helst in under tröjor. Men det får faktiskt finnas gränser på vad fräckheter man ska behöva tåla i kändislivet... Inte heller kunde man be dem sticka, för då hade det kunnat gå illa. Nä, getingar är charmiga så länge de håller sig på avstånd. Det är i alla fall min åsikt!
Idag hade vi inte tillgång till vår vanliga bil så vi fick låna pappas gigantiska Nissan för att kunna ta oss till da place. Eftersom bagageutrymmet redan var galet fullt fick vi hyra ett släp till att forsla instrument och dylikt. Vi tänkte att det måste ju räcka med det minsta släpet de har att hyra ut. Det minsta släpet var inte så litet... Det kändes nästan som att vi kom med värsta Karl-Oskar-dagarna-anläggningen och så innehöll det bara ett par högtalare och ett piano. Typ.
Nåväl. Lilla jag var förare och jag kände mig ju grymt cool när vi anlände i denna stora bil med släp och så jag bakom ratten. Jag kände en stark längtan efter att få veva ner rutan, luta mig ledigt ut och säga: Howdy folks! En cigarr i mungipan och en cowboy-hatt hade nog förstärkt intrycket. Jag körde nerför den branta backen vid sidan av scenen för att kunna parkera bilen. So far gick allting lysande.
Vid inpacknings- och hemkörningsdags skulle jag köra bilen lite närmre. Nu hade jag ju då istället en uppförsbacke framför mig. Men jag oroade mig inte så mycket för det, utan tänkte att pfft, det är väl inget! Dessutom känns det lite extra coolt nu när det är så mycket folk kvar uppe på backen - som får åskåda lilla mig köra detta åbäke och faktiskt klara det galant. En tjej dessutom. Status!
Hur coolt tror ni att jag tycker det är med fyra motorstopp i en uppförsbacke med publik? Jag bara undrar... För jag, som tjej, tyckte inte alls det var särskilt coolt. Min bror S fick ta över ratten. Klarade det på första försöket. Han fick applåder medan jag fick min första dödslängtan-aha-upplevelse.
Men hörni! Fyra motorstopp med publik. Det är inte vem som helst som klarar det. You gotta give me that at least!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar