Hon: Ja, just det! Du jobbar ju på biblioteket och det var ju du som fixade den där boken och ett nytt lånekort till mig.
Jag: Eh ja jo jag jobbar där och ja just det, det var den boken ja (...nej, jag minns inte vilken bok det var... Men ändå)
Hon: Jo, men jag vet, jag tänkte ändå: hon var så trevlig!
Jävlar vad det VÄRMDE! Egentligen borde man ha med sig ett litet anteckningsblock hela tiden och så fort någon säger något positivt till en så skulle man skriva ner det. När man har dåliga dagar kan man då ta fram det lilla blocket och påminna sig om de där fina orden någon sagt till en. Det är så skrämmande lätt att endast ta till sig elaka kommentarer, otrevligt bemötande osv och ännu värre; man glömmer bort det positiva. Jag gör det. Glömmer bort det positiva.
Häromdagen tex, när jag bad busschauffören att få fylla på mitt tomma busskort fick jag till svar att jag skulle vända mig till resecentrum. Lite generat frågade jag om det var så att man inte längre kunde fylla på sitt kort på bussen. Jag såg hur han bet ihop käkarna innan han svarade: Jo, men jag är så stressad... varpå han stängde dörrarna bakom mig och började köra ilsket, ni vet så där ilsket att man hamnar längst bak i bussen med en väldig fart... Jag slapp betala förvisso, men jag blev faktiskt ledsen.
Jag blev faktiskt ledsen.
I mitt mail-konto har jag skapat en mapp som jag döpt till Feel-good-mail där jag sparar på alla mail som får mig att må bra. Ibland, när självkänslan är som bortblåst, brukar jag öppna den där mappen och läsa alla fina mail som tex kan vara en skön kommentar från FB eller en gammal (!) kärleksförklaring. Så kommer den där känslan krypande tillbaka; ni vet den där sköna, varma, kittlande känslan som säger att "Fan, jag kanske inte är så dum i alla fall?"
Idag behöver jag inte öppna den mappen. Och det känns skönt, för jag fick en fin komplimang idag.
....ska höra om hon kan tänka sig att maila mig det hon sa...
Over and out, kära blogg och älskade läsare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar