Alla dessa hormoner...

Sitter här på Mimzans Café och avnjuter en kopp ekologiskt kaffe och en skål hemmagjord, gudomlig müsli. Med en bok i näven. (Och bloggar samtidigt... Helt otroligt, eller hur?) Lycka! Läser just nu Hormonbibeln - hormonoptimering för den moderna människan av Martina Johansson. Definitivt läsvärd! Det är verkligen fascinerande; alla dessa komplicerade mekanismer vi består av och vilka på något sätt också definierar vår personlighet till så stor del.

Just nu handlar det om testosteron och om forskaren som, efter observationer av eunucker d.v.s. kastrerade män, ville testa sin tes om att livets elixir skulle finnas att utvinna ur testiklar. Så vad gjorde han? Jo, han samlade på sig ett gäng hund- och marsvinstestiklar, tog fram sin mortel och började mortla för att få fram det där livsextraktet, bestående av blod och sädesvätska. (s.67-68)

Ja, och här sitter jag och äter müsli och känner hur det knastrar i tänderna medan associationerna får fart...

Jag läser vidare och nu om serotoni - kroppens lyckohormon - och olika tillstånd kopplat till detta:

"Ångest behöver inte vara förknippat med nervositet eller oro. Det kan ta sig uttryck som irritation, ilska, lättretlighet eller upphakade tankar om något som egentligen inte spelar så stor roll. Det kan bli till tvångstankar och tvångsbeteenden, som att kolla spisen fem gånger i rad eller ständigt oroa sig över om man har låst dörren eller inte." (s. 91)

Alltså, jag känner en kvinna som kollar om spisen är avstängd kanske TIO  gånger i rad för att vara säker. Men det är hon inte alltid så då måste hon dessutom ta kort på eller till och med även spela in en liten film om spishelvetet som handlar om hur avstängd den verkligen är. Fatta innan hon kommer hemifrån... Är jag... eller jag menar HON! Är HON beyond räddning då, undrar jag?

Nej, menar författaren. Puh! Detta beteende kan nämligen kopplas till låga serotoninnivåer i kroppen och kan lindras en aning med hjälp av förslagsvis serotoninhöjande mediciner. Så kanske skulle den här kvinnan jag känner, kunna spara in hel del tid om hon anammade detta råd. Kanske minska ner till att kolla spisen endast tre gånger i rad. Tre känns mer normalt.

Jag läser vidare och får veta att vid förälskelse/attraktion så rubbas våra hormonnivåer och vi blir helt crazy. (Hehe, no shit...) "Tvärtom mot vad man kanske kan tro så sjunker faktiskt serotoninnivåerna vid en stormande förälskelse, vilket orsakar det neurotiska och upphakade beteendet hos nyförälskade par som inte kan tänka på något annat än varandra." (s.96-97)

Whaaat?! Jag som hela mitt liv trott att serotoninerna fullkomligt sköts i höjden, likt ett fyrverkeri, vid förälskelse... Men nädå, de är istället typ jättelåga eftersom man har så upphakade tankar om sin nyfunna kärlek. Men dessutom - och här vill jag verkligen dra täcket över huvudet - så kan man inte känna attraktionen fullt ut om man tar serotoninhöjande medicin.

Så om man nu då har lite issues with the spis och i stort behov av ovannämnda medicin så kan man inte bli så där riktigt galet förälskad á la The Notebook. Såvida man inte lägger ner medicinerandet, för kär och galen vill man väl bli? Men förstår ni vad det innebär?

Den där jävla spisen kommer för alltid att förfölja kvinnan jag känner. Poor thing.

Hej då.

Garageband, migränhörlurar och fredagskänsla...

Fick för mig att jag skulle sjunga lite idag i min ensamhet och dessutom spela in mig själv. Så efter några timmars fipplande med Garageband sitter jag nu här i soffan, alldeles mosig i huvudet, och reflekterar över dagens lärdomar. Till nästa gång ska jag:

• inte välja en så förbannat lång och svår låt.
• hunnit bli en jävel på nåt instrument. A cappella är tydligen inte min grej.
• använda metronom. Trodde jag var nån slags gudinna vad gäller taktkänsla but nooo... ....ohohoho...
• skruva ner volymknappen på lägsta möjliga INNAN jag sätter på ljudet. Speciellt om jag redan hunnit få på mig hörlurarna.
• köpa andra hörlurar. Några som inte klämmer åt as in jag-får-migrän-klämmer-åt. Migränfria hörlurar.
• tagit många sånglektioner.
• hittat en annan hobby.

Tja, det var väl ungefär det jag kom fram till. Nu måste jag fortsätta förtränga min söndagsångest inför min måndagsångest och laga lite mat. Tacos får det bli. Fredagskänsla liksom.

Over and out!

En helt ovanlig dag på jobbet...

Man får aldrig någonsin tänka "Åh vad härligt, idag kommer jag hinna med jättemycket på min långa göra-lista."

Aldrig tänka så. Nej.

För man vet nämligen aldrig om ett vattenrör i väggen helt plötsligt går sönder och man tvingas panikskura vatten, som i stort sett forsar ut på golvet, i två timmars tid innan proffsen kommer och tar över. Man vet aldrig om det mitt i hela-biblioteket-stormar-episoden kommer in griniga gamla gubbar som beskyller en för att ha slängt deras lapp där det stod vad de ville läsa härnäst och man tvingas rota igenom varenda papperskorg två gånger efter den lilla lilla lappen eftersom man är heeeelt säker på att jag har slängt den. (Tur man är en jävel på informationssökning och att man har börjat lära sig vilka genrer ens låntagare gillar och på så sätt kan lista ut eventuellt slängda lappars värdefulla innehåll. Säger jag bara! Undrar om flicksnärtan kommit hem ikväll med livet i behåll om det hade varit annorlunda...)

Man vet aldrig liksom. Har man då tänkt att man kommer hinna med jättemycket kan man bli väldigt besviken och väldigt trött och ganska lipig om man inte hinner med jättemycket för att ovannämnda råkar inträffa på samma dag.

Det är farligt att ha för höga ambitioner. Just sayin'.

Inte för känsliga läsare. Just sayin'...

AB-slide vilken man rullar fram och tillbaka med

Grävde fram den här fantastiska (och väldigt dammiga) apparaten igen. Enligt TV-Shop är den ett sådant där skitenkelt men supereffektivt träningsredskap för överkroppen. En riktig quickfix för magen. Endast fem minuter om dagen liksom. "Lätt att plocka isär och packa med sig överallt". Så himla nice! Måste komma ihåg det nästa gång jag äter på nån restaurang och råkar vulga i mig lite för många friterade och förbannat goda kycklingbitar, vilka liksom omedelbart omvandlar sig till såna där kärlekshandtag. Men då skulle jag kunna rulla bort dem lika kvickt med den här grejen. Ju?

Hur som helst. Tänkte jag skulle få lite ordning på mina obefintliga magmuskler - de är ganska många - och använda den här fem minuter varje dag. Kan meddela att jag är redan inne på min andra dag. Men alltså. Jag måste gjort nåt fel, för det känns som om mina äggstockar har lossnat... Är det verkligen normalt? Ganska obehagligt faktiskt om jag ska vara ärlig.

Jag säger inte att jag tänker sluta träna. Bara att jag kanske packar ner den här fantastiska apparaten i källarförrådet igen. Okej?

Mina äggstockar går liksom före. Så är det bara.

Kändisförälskelse har väl alla. Eller?

Jag hörde att Ian Somerhalder har flickvän. Hon är tydligen hästtjej och de har köpt en polle ihop. Jag är så innerligt glad för hans skull!

Verkligen.

You raise me up

Igår upptäckte jag för första gången tjusningen med appen GarageBand. Alltså... Herreguuuud, vad roligt det var! Glömde tid och rum och nästan att äta. Men bara nästan. Det började med lite planlöst lekande och slutade med en liten låt. Med några bilder till (klipptes in i iMovie.) Så nu tänkte jag dela med mig av gårdagens nörderi. Hoppas ni tycker det känns ok :)

Det är inte perfekt (OBS! Ha inte ljudet för högt, trust me on that one...), det är inte alltid genomtänkt och hon som sjunger, sjunger inte alltid rent men vad gör det när man har roligt? Så, kära läsare här kommer den; min version av You raise me up. Tack för att ni läser och lyssnar på det jag har att dela med mig av - you raise me up ;)

Jobblängtan...

Yay! Sista dagen på semestern. Underbart! Åh, det ska bli härligt att börja jobba igen!

(......sista timmarna på semestern. Det är alltså inte ens en hel dag kvar. Fosterställning och panikångest. Jag är inte redo att börja jobba än, känner mig inte utvilad. Nä. Har inte hunnit med alla mina planerade semesteraktiviter. Ju. Ett helt år till nästa långa semester. Ett HELT... ...ÅR... Alltså 365 dagar. Eller ja; minus helger, röda dagar och kanske en och annan klämdag osv så blir det ju inte riktigt 365 dagar men oh boy, det KÄNNNNNNSSS verkligen i hela kroppen just nu som det vore 365 dagar... Please ge mig en semesterdag till. Bara EN dag till. Eller två. Eller äsch, slå till med en vecka vettja. Mmkej?....)

Absolut, det känns bra! Det är skönt att komma in i de vardagliga rutinerna igen. Vardagen är den bästa, när allt är som vanligt. Jobba, sova, jobba, sova. Skitenkelt. Klockan ringer 05.30 ––> snooza en halvtimme ––> duscha ––> äta –––> TADAA! redo att ta dagen med storm.

Hooyaah!!