Stannad av polis

Häromnatten blev jag stannad av två ganska snygga manliga poliser. Mitt hjärta bultade så hårt att jag trodde jag skulle dö på kuppen. Inte för att de var två snygga män i uniform, som säkert många kvinnor går igång på (jag till exempel), utan för att de var poliser. På avstånd beundrar jag poliser - verkligen! Men på nära håll kan de få mig att darra som ett litet asplöv. Känner mig så satans skyldig och skulle kunna erkänna vad som helst även om jag vore oskyldig.

Vem var det som rånade banken? - Jo, det var jag...
Vem var det som mördade John F. Kennedy? - Jo, det var jag...
Vem var det som fes vid polishuset kl. 13.06 den 4/5 2002? - Jo, det var jag...
Vem var det som uppfann glödlampan? - Jo, det var jag...

And so on. Det finns liksom inget utrymme för reflektion i min värld när polisen står för nära utan jag bara försäger mig, flackar nervöst med blicken och sluddrar när jag talar (tungan blir liksom paralyserad). Mamma säger att pupillerna blir större när man ljuger och med tanke på att jag känner mig som en lögnare oavsett vad jag säger vid sådana här tillfällen måste jag också se jävligt hög ut till på köpet...

Hur som helst! Jag och A skulle åka hem från trevligheterna i fredags och av åtminstone tre huvudsakliga orsaker lät jag bli att dricka, nämligen 1: jag jobbade; 2: A drack; 3: jag ville hem efteråt och skulle därmed få äran att köra.

Det var fruktansvärt dimmigt ute så där mitt i natten så jag körde lugnt och stilla. När jag närmar mig korsningen jag ska svänga i registrerar jag i backspegeln att en annan bil hinner ikapp... Holy! Det står POLIS på den och jag kommer ju definitivt att bli... Jag hinner inte ens tänka färdigt tanken, trots att det bara var ett ord kvar i meningen, förrän bilen bakom börjar tuta och blinka bländande med blåljusen. Vaffan, tuta så där?! Vad är det för sätt? Som om blåljusen inte räcker till för att få folks analring att loosen up?

Helvete, plånboken är i väskan som ligger i bagaget. Iiiihh! Ok nu är det kört!

P: Jaha, körkort tack!
Jag: Hehe... Ja, jo det ligger där bak... ska bara...

Jag börjar rota lugnt i väskan och inser snart att plånboken inte verkar vara där. Så jag börjar riva ordentligt och innehållet - hårspray, sminkväska med snobben på, plattång, extratrosor, bindor, almanacka, lypsyl och you name it - far åt alla håll och kanter. Var i helvete ÄÄÄR den?! Mitt liv passerar i revy.

P: Ehum... Mycket grejer där...
Jag: Hehehe, ja jo... Japp! Där har vi den!! (förbannade, jävla, kurragömmafittplånbok)

Efter att ha kollat upp mig och jag fått blåsa och redogöra för vad jag gjort under kvällen ("ja, jo jag är ju då liksom med i ett band typ och vi har typ haft spelning typ ikväll... ja, lichsåm...") frågar de om jag är ägare till bilen.

Jag: Nej, nej! Han heter A och han sitter där framme!

Jag pekar mot As huvud som om han vore fruktansvärt skyldig - och skyldig till vad? Ja, till att vara bilägare då såklart, men ändå... A rör inte en fena, inte ens ett håstrå och jag undrar hur det är möjligt? När vi blir "frisläppta" och börjar köra igen sitter vi tysta en stund och när jag börjar hämta mig frågar jag hur det är med honom:

A: Jag blev jätterädd...
Jag: JAG MÄ!

....

Jag: Det gör vi inte om!
A: Nää...

Traumatiskt är ordet! Men trots det; all heder åt poliserna som håller koll på oss så vi inte kombinerar saker och ting hur som helst.

Ha en go fredag, gott folk! Men don't drink and drive! ;)

Baby, come back!

Stiger innanför dörren och möter tystnaden och solen som lyser in genom köksfönstret. Jag låser dörren, tar av mig ytterkläderna och konstaterar nöjt att det luktar vanilj i mitt hem. Jag tänker att jag borde dra ner persiennen så att inte mina stackars fetbladsväxter bränns ytterligare av den ljuvliga vårsolen. Så jag gör väl det då. Men därefter styr jag utmattat mina steg mot den inbjudande soffan. Huvudet landar tungt i kudden och det är knappt att jag orkar sträcka mig efter filten, men jag gör det ändå. Katten spinner lyckligt och trampar några steg på mina bröst. Jag vänder mig tjurigt om och drar filten över huvudet. Hon förstår att jag vill vara ifred och hoppar besviket av min trötta kropp. Därefter faller jag i djup sömn. Skönt!

Några timmar senare hör jag långt borta väldigt sköna toner och någon som sjunger. Jag lyssnar och lyssnar och till slut kan jag urskilja åtminstone några ord från refrängen: Come back! Baby, come back! Jag känner igen den, det är ju den där reggae-låten från 90-talet. Eller nåt. Jag vet inte, men bra är den och det var längesen jag hörde den. Mina tår faller in i den "reggaeiska" rytmen och jag öppnar ögonen men då tystnar musiken tvärt. Det är ju alldeles tyst omkring mig. Vad var det? Var det mitt undermedvetna som anser att jag bör komma tillbaka? Baby, come back! Hmm...

Tja... I am coming back. Jag har haft en otroligt rolig helg men också en helg med otroligt lite sömn och en skopa dramatik. Återkommer om det. Nu ser jag att klockan är otroligt mycket läggdags och det är väl bäst att jag lyssnar på musiken som åter igen börjar ringa i huvudet - Baby, come back! Fast denna gången handlar budskapet inte om att vakna...

Så. God natt!

Valuable words

Avslappnat, Placering, Tomrum, Skjutsa på och Kroka tag i, Vokaler, Flygplansstart och Mamma Mu

Detta är ord som figurerar i mitt huvud just nu; ord jag försöker hänga upp mina nyvunna kunskaper på. Väldigt uppfriskande ord.

Och nej, jag håller inte på att bli galen! Hur vet du det? Näjmen.. Inga spindlar i taket eller skenande tåg så tro mig - jag vet! Nej då, jag har haft kördag idag och vi hade äran att få hjälp och inspiration av en otroligt duktig sångpedagog. Härligt med så många aha-upplevelser på en dag! Med hjälp av dessa ord, som hon använde då och då, har jag en nästan helt ny förståelse av sångteknik. Gött!

Annars har det inte hänt mycket sedan sist. Kördagen avslutades med If we ever needed the Lord, vilken för övrigt höll på att ta kål på mig... Den innehåller femtioelva repriser och därmed också oändligt tjat om att vi behöver the Lord. Jävla tjatlåt! Gnnn... Tja, och när jag kom hem tog jag itu med disken från helvetet. Men bortsett från Gud och disken har det varit en väldigt rolig och givande dag!

Nu ska det lagas god mat och bra (förhoppningsvis) film ska ses! Myspys!

Avslappnat värre; placering i soffan och mat fyller tomrum

Skjutsa på eller kroka tag i - inte vet jag men vokaler är bra!

Flygplansstart kan vi drömma om,

Men Mamma Mu allittererar!

Heta tips

Meh! Jag har verkligen längtat efter att få lite tid över till att få sätta mig ner i lugn och ro och få skriva av mig lite. Och nu när jag väl sitter här så är jag fullkomligt blank i huvudet... Eller egentligen har jag väldigt mycket att förtälja om den gångna veckan - mycket "bloggbart" - men det är just det; lite för mycket och jag vet inte i vilken ände jag ska börja...

Så jag börjar med lite värdefulla tips så här inför helgen:

1. Använder du eltandborste och råkar ha ett förbrukat borsthuvud till hands?
   Vad du än gör så för guds skull släng inte! Använd den istället som peeling-redskap i ansiktet om du önskar bli av med lite döda hudceller. Jag föreslog detta för mina kollegor igår på eftermiddagsfikat och det verkade gå hem. Jag var övertygad om att jag själv fått tipset från någon form av skönhetskälla, men efter vidare fundering kom jag fram till att: inte kan det väl vara så? Vem, förutom jag, kan komma på en sån galen idé?? Så jag googlade lite och jag är INTE ensam om denna idé! Lycka! Eller "olycka" kanske.... Hade jag varit ensam om denna idé hade jag kanske kunnat bli rik på den. Fan också! Men jag kanske kan sälja mina förbrukade borstar? Har ett litet lager... Min kollega föreslog, för att man inte ska blanda ihop borstarna, att man kunde skriva Döda hudceller på borsten som används till ansiktet! En galet bra idé tycker jag!
   
   
2. Skämta inte om vad som helst utan att försäkra dig om att skämtet verkligen uppfattats som ett skämt!
   På samma eftermiddagsfika spånade vi vidare kring temat Återanvändning och den ena återanvändningsbekännelsen efter den andra triggade liksom min sjuka humor. Så jag berättade att jag, istället för att köpa ny, kokar toaborsten... Hahahahahaha! (alla skrattar och min tolkning är att alla förstått att jag skämtat). En stund senare: Men använder du någon särskild gryta till den då, när du kokar den? Nog för att jag var groteskt frestad att spinna vidare men jag insåg snabbt att frågan inte var ett skämt så jag erkände såklart att jag bara hade skämtat. Och för att förtydliga: jag kokar alltså INTE min toaborste för återanvändning!! VEM gör det och VARFÖR??!! För extra kryddig buljong? UUUÄÄÄ, JAG VILL INTE VETA!!! Jag har i alla fall precis köpt en ny på IKEA för 5 spänn och den är svart. Bara så ni vet.
   
   
3. Sist men inte minst! Alltså, HAR ni inte ridit på Islandshästar någongång så GÖR det!
   Just do it vettja! NU! I söndags gjorde jag det tillsammans med mina flickor och det var SÅÅÅ roligt! Har aldrig i hela mitt långa liv töltat och det var grymt! Det var för övrigt ganska längesedan jag red överhuvudtaget, så mina slumrande ridmuskler har jag fortfarande träningsvärk i... Men det var det definitivt värt! Eller hur, H&M? (ojoj, så fyndig jag var där då =)
   
   Ja jo. Det blev ett inlägg i alla fall. Trevlig helg på er! Kram!

En snabbis...

Jag har verkligen intagit basläge; förkylda stämband är inte det mest önskvärda för en som tror hon kan sjunga... Hur sexigt som helst. NOT! Förutom bastoner, kommer det mestadels ut väsande ljud när jag försöker öppna munnen för att prata. Undrar vad som kommer ut om jag försöker sjunga - en Janis Joplin? Om det ändå vore så bra... Oh Lord! Won't you buy me a Mercedes Benz? Nä, jag lägger ned.

Är inne på min tredje sjukdag från jobbet. Boooring as hell. Jag är gnällig som fan och orkar bara vara kreativ korta stunder. Så därför blir mitt inlägg idag nästintill rekordkort (jag måste få bryta mitt soffläge lite om så bara för en kort stund). Så. Inledningsvis lite gnäll, men avslutningsvis en liten glad nyhet: jag har börjat skriva på min första bok. Jag har skrivit en hel mening. Fast den måste såklart bearbetas och så (den är bara ett utkast än så länge). Men ändå! Isen är bruten liksom! Eller vad man nu säger...

Ja, så nu vet ni det... Hejdåe!

Don't judge too quickly!

Jag känner mig väldigt ynklig idag. Jag håller på att bli sjuk, jag känner begynnande suspekta symtom i halsen. Ingen feber, hysteriska nysningar eller så, men jag håller på att bli sjuk. Jag vet det för jag är sugen på varm O'boy och rostade mackor av Jättefranska med smör och ost på. Gärna med Nutella på också. Det är i stort sett det enda jag är sugen på när jag är sjuk och aldrig annars är jag sugen på det. So it's coming, of that I'm certain!

Jag har sovit en stund i soffan och vaknade upp med ett ordentligt knullrufs (ja fy vilka ord man lär sig), vilket spegeln vittnade om när jag gick förbi den. Och jag VET att jag inte rört mig det minsta under min sovstund. Hur kan du vara så säker på det då? Du vände och vred säkert på dig flera gånger om! Not possible! När jag la mig tillrätta ville katten i sin tur lägga sig tillrätta mellan mina ben i vanlig ordning. Märklig böjelse hon har måste jag säga... Även en kvinna har känsliga delar på kroppen som inte önskar att få en klo i sig och med tanke på att katten låg kvar när jag vaknade så är jag ganska säker på att jag även i sovande stund förstår konsekvenserna om jag rör mig det minsta. Evigt resonemang, men så är det! Jag har dessutom inget val; öppnar jag inte upp filten och gresar på benen trampar hon sönder mina tuttar istället och då får jag definitivt ingen vila.

Så. Med ett knullrufs i huvudet och en vit katt som "färgat" av sig mellan benen mot mina svarta mysbyxor skulle det lätt kunna misstolkas om jag visade mig ute bland folk. För det finns folk out there som har vild fantasi (jag tex) och som dömer raskt efter vad ögat visar dem innan förståndet ens hunnit ingripa. Jag skulle bli tvungen att ha en skylt på mig där det stod: Och NEJ, jag gnuggar mig alltså INTE mot katten när lusten faller på! Bara så ni vet! Jag har bara sovit en stund... Alternativet skulle givetvis kunna vara att byta byxor och bära mössa på huvudet... Å andra sidan ska jag ju inte ens gå ut, jag mår ju inte bra.

"Jag ÄLSKAR kvitton!"

Jag måste bara berätta om världens sötaste! Häromdagen kom det in en förskolelärare med ett gäng gulliga barn som skulle låna lite nya böcker. Jag scannade böckerna och tryckte ut ett kvitto. En liten kille, som stod vid utlåningsdisken, betraktade fascinerat kvittoskrivaren och utbrast plötsligt: Jag ÄLSKAR kvitton!

Jag: Jaså, gör du det? Samlar du på dem?
Han: Aaa, de göö jag!
Jag. Mmhmm.... Blir inte mamma tokig då?
Han: Joo, så därför gömmer jag dom!

Jag fick en flaschback från förr när jag själv var liten och söt. Jag var en riktig samlare. Hamstrade på allt möjligt... Ja men ni vet, allt möjligt! Gosedjur, barbiedockor, My little ponys, stenar, pinnar, bokmärken, suddin som luktade, snäckor, stearin, ja gud vet allt! Min syster var nästan snäppet värre; hon samlade på isglassar i skrivbordslådan. Jag kan inte minnas att jag gjorde något liknande. Gjorde jag det, mamma? Vart jag än skulle var jag tvungen att ha med nästan alla mina grejer och pappa var den som fick bära, bära, bära, bära och sen bära lite till innan vi fått in allt i bilen. Fatta! Va bra man hade det!

Man kunde sätta mig i ett rum med alla mina grejer och jag var trygg; jag ÄLSKADE att "va" med mina grejer! En annan minnesbild som etsat sig fast hos mig är bilden av mamma och pappa som står i mitt rum med varsin stor svart sopsäck i ena näven och med en gammal godisburk fylld med en masssa "sket" i andra. Jag minns känslan av hur jag förstod vad nästa steg var...

Sen blev jag vuxen och mindre söt och nu klarar jag INTE av att ha för mycket grejer omkring mig. ÄLSKAR att rensa och slänga!

Så det kan bli!