Jag måste bara berätta om världens sötaste! Häromdagen kom det in en förskolelärare med ett gäng gulliga barn som skulle låna lite nya böcker. Jag scannade böckerna och tryckte ut ett kvitto. En liten kille, som stod vid utlåningsdisken, betraktade fascinerat kvittoskrivaren och utbrast plötsligt: Jag ÄLSKAR kvitton!
Jag: Jaså, gör du det? Samlar du på dem?
Han: Aaa, de göö jag!
Jag. Mmhmm.... Blir inte mamma tokig då?
Han: Joo, så därför gömmer jag dom!
Jag fick en flaschback från förr när jag själv var liten och söt. Jag var en riktig samlare. Hamstrade på allt möjligt... Ja men ni vet, allt möjligt! Gosedjur, barbiedockor, My little ponys, stenar, pinnar, bokmärken, suddin som luktade, snäckor, stearin, ja gud vet allt! Min syster var nästan snäppet värre; hon samlade på isglassar i skrivbordslådan. Jag kan inte minnas att jag gjorde något liknande. Gjorde jag det, mamma? Vart jag än skulle var jag tvungen att ha med nästan alla mina grejer och pappa var den som fick bära, bära, bära, bära och sen bära lite till innan vi fått in allt i bilen. Fatta! Va bra man hade det!
Man kunde sätta mig i ett rum med alla mina grejer och jag var trygg; jag ÄLSKADE att "va" med mina grejer! En annan minnesbild som etsat sig fast hos mig är bilden av mamma och pappa som står i mitt rum med varsin stor svart sopsäck i ena näven och med en gammal godisburk fylld med en masssa "sket" i andra. Jag minns känslan av hur jag förstod vad nästa steg var...
Sen blev jag vuxen och mindre söt och nu klarar jag INTE av att ha för mycket grejer omkring mig. ÄLSKAR att rensa och slänga!
Så det kan bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar