Yesterday...

...hade jag en helt underbar kväll! Ni skulle varit med! Tillsammans med härliga människor var jag och diggade loss till The Mersey Beatles! Har ni inte sett dem måste ni göra det bums när de kommer till er stad! Framför allt - så klart - om ni är Beatles-fans!

Kvällen inleddes med en så kallad speed-dejt med goa M; mat, vin, girltalk och husesyn hanns med på bara 45 minuter (om ens det?) för att sedan fortsätta i lagom berusad stressgång ner till mötesplatsen där resten av gänget väntade. Konserten skulle köra igång 19.30, så vi hade bestämt att 19.00 var en ganska bra tid att träffas, hänga av sig jackor, mingla osv... 19.05 insåg M och jag att vi nog borde starta vår tiominuterspromenad ner till stan. 19.10 var vi färdiga att börja vår långa vandring då S, min bror med sin fantastiska humor, ringer och frågar var vi är eftersom "Det BÖRJAR ju NU!!"

...men han bara skämtade visade det sig efter en stund... HA HA HA!!! S, jag råder dig: bättra på din humor för den du körde med kl 19.10 är inte ett sätt att roa folk - det är ett sätt att ta dö på dem!

Favoriterna var nog In my life och You've got to hide your love away (har faktiskt inte hört dem så mycket men jag bara föll in love direkt). Och Yesterday (lipa lipa)... och Sgt Peppers lonely heart club band och All you need is love och Lady Madonna... och och Hey Jude och She loves you och... ja, alla låtar var bara så infernaliskt jäkla bra! Mersey Beatles, var så infernaliskt jäkla bra!

Jag fick deras autografer! Lycka! I "normala" tillstånd tycker jag att sådant är trams. Eller ja, lite i alla fall. Men jag kände mig som en förälskad 14-åring med glitter i håret så det gick inte att hejda mig...

Snubben som presenterade killarna innan konsertstart var också närvarande vid autografandet och han förklarade för mig att den förste killen, som skrev, var 32 år.

Mmhhm. Jag visste inte riktigt hur jag skulle tolka det (att han var singel???) eller vad jag förväntades svara på det (att ja, för fan jag är på???)... Så jag avslöjade, med några nervösa fnitter, min egen ålder... Nåväl, han (stackars killen som var 32 år) bjöd inte ut mig i varje fall så jag förmodar att min ålder var fel (för inte kan det väl var mitt eviga tjat om hur bra de var, på halvtaskig engelska, som skrämde?)

Hujeda mig, va mycket det finns att förtälja om gårdagens trevligheter men jag tyar inte mer nu.

...måste spara lite energi så jag orkar skriva beundrarbrev till pojkarna! Ju!

Tjing tjing!

Feel-good-moments

Hon: Ja, just det! Du jobbar ju på biblioteket och det var ju du som fixade den där boken och ett nytt lånekort till mig.
Jag: Eh ja jo jag jobbar där och ja just det, det var den boken ja (...nej, jag minns inte vilken bok det var... Men ändå)
Hon: Jo, men jag vet, jag tänkte ändå: hon var så trevlig!

Jävlar vad det VÄRMDE! Egentligen borde man ha med sig ett litet anteckningsblock hela tiden och så fort någon säger något positivt till en så skulle man skriva ner det. När man har dåliga dagar kan man då ta fram det lilla blocket och påminna sig om de där fina orden någon sagt till en. Det är så skrämmande lätt att endast ta till sig elaka kommentarer, otrevligt bemötande osv och ännu värre; man glömmer bort det positiva. Jag gör det. Glömmer bort det positiva.

Häromdagen tex, när jag bad busschauffören att få fylla på mitt tomma busskort fick jag till svar att jag skulle vända mig till resecentrum. Lite generat frågade jag om det var så att man inte längre kunde fylla på sitt kort på bussen. Jag såg hur han bet ihop käkarna innan han svarade: Jo, men jag är så stressad... varpå han stängde dörrarna bakom mig och började köra ilsket, ni vet så där ilsket att man hamnar längst bak i bussen med en väldig fart... Jag slapp betala förvisso, men jag blev faktiskt ledsen.

Jag blev faktiskt ledsen.

I mitt mail-konto har jag skapat en mapp som jag döpt till Feel-good-mail där jag sparar på alla mail som får mig att må bra. Ibland, när självkänslan är som bortblåst, brukar jag öppna den där mappen och läsa alla fina mail som tex kan vara en skön kommentar från FB eller en gammal (!) kärleksförklaring. Så kommer den där känslan krypande tillbaka; ni vet den där sköna, varma, kittlande känslan som säger att "Fan, jag kanske inte är så dum i alla fall?"

Idag behöver jag inte öppna den mappen. Och det känns skönt, för jag fick en fin komplimang idag.

....ska höra om hon kan tänka sig att maila mig det hon sa...

Over and out, kära blogg och älskade läsare!

Jag lever!

Det kliar i fingrarna, jag bara måste lite lite! Bloggen, jag saknar dig ju. JUH! Galen vecka; en sådan där vecka där vardagen styr lite för mycket: jobb, jobb, jobb och jobb, betala räkningar, vattna blommorna, handla mat, laga mat, tvätta, borsta tänderna... Lite sång hit och mycket sång dit, fast det är ju såklart roligt och energigivande på många sätt. Men ändå. Jag är trött och sliten. Längtar efter sol, värme och vita sandstränder.

Och nu är maten färdig, ropar timern... Ledsen, gotta run!

Kramen

Always look on the bright side...

Speciellt så här innan löning och med en tjock plånbok fylld av ENDAST värdelösa kvitton, så måste jag erkänna att det är förbannat tråkigt när toalett- OCH hushållspapper är slut... Extra tråkigt är det när man som jag just idag - just idag - varit galet kissnödig hela tiden. (Hört att det är bra att dricka mycket vatten för att kroppen bland annat ska kunna driva ut slaggprodukter... Vaffan skulle jag tillämpa den vetskapen just idag då?!) Extralarge tråkigt är det när man redan sitter på stolen, gör vad man ska och mitt i så inser man detta faktum. Tur att jag bara varit kissnödig. HAHAHAHA! *nynnar Always look on the bright side...*

Men nu ska vi inte deppa för det; jag har några guldiga finservetter på lager som säkert funkar fint. *Always look on the bright side...* Vet ni, en gång för längesedan - verkligen längesedan - snodde jag en toarulle från en biografs kundtoalett... Jag säger inte vilken biograf, men jag vill att ni ska veta att jag såg till att det fanns extrarullar på lager så att inte nästa besökare skulle "stå" där utan papper.

Så. Nu var det sagt. Där fick ni en naken sanning om mig. Please don't hate me! Nu när jag har lättat mitt hjärta...

...så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Trevlig helg?

Mmm, så får det bli! Trevlig helg på er!

Dagens guldkorn

En dag går verkligen fort. Jag har ägnat större delen av dagen åt att finna lämpliga låtar som skulle kunna passa trion, vilken fått äran att få sjunga på ett dop inom kort. Det har gått väldigt bra; jag är mer än nöjd över mitt tålmodiga sökande och begrundande av texter. Och hur gött är inte det då?! Att vara nöjd med sig själv emellanåt.

Det finns väldigt fina sånger out there, men det var en jag fastnade speciellt för. Kärlek vid första lyssningen. Den är skriven av Linn Maria Wågberg; en talang som jag i ärlighetens namn inte kände till eller hört något om tidigare. Det kanske man borde?! Nu gör jag ju det i alla fall! Om det är någon annan som inte känner till henne eller låten nedan så lyssna vettja!


(Originalversionen är enligt min mening ännu bättre men jag tyckte den här med den lilla foten var söt ju...)

Wild and Crazy!

Jag har nu tagit ett fruktansvärt stort steg i mitt liv - ändrat bloggdesignen. Har velat fram och tillbaka länge nu. Beslutsångestladdat. Ni vet, ungefär som när man rensar bland sina kläder eller andra saker man hamstrat på sig under åren - behålla eller inte behålla, kan ju vara bra att ha en vacker dag... Men vackra dagar vet man aldrig när de dyker upp. Det är här och nu och nu jag vill ha mer färg i mitt liv. Mer glada färger. That's it!

Så jag bara gjorde det. Wohoo! Det känns som när man är i Liseberg och åker i Balders svindlande nedförsbacke. Hisnande men härligt! Eller vi kanske kan säga Berg- och dalbanan istället, jag känner mig mindre döende i den...

Nog för att jag är lite tveksam till min färgkombination... Funkar den? Fast å andra sidan, det gör inget om det inte skulle göra det. Det får gärna vara lite galet!

I'd rather be wild and crazy
than pure and lazy

...vet inte om grammatiken var rätt där men nu skiter vi i det! Det kändes bra att rimma lite på engelska bara sådär. Som sagt: det får gärna vara lite galet.

Ja nämen, AMEN då!

Till värmen vill vi resa

Med en fet kopp kaffe i näven och Dire Straits i högtalarna laddar jag inför att ta dagen med storm! Idag ska systeryster och jag ner till Fritidsresor och förhoppningsvis göra slag i sak - mot varmare nejder! ...i sommar förvisso men ändå. Oooh va det ska solas! Jag är så trött på att vara en blekfis all the time så F-N om det regnar! Sist jag hade en gudomligt vacker solbränna var för snart exakt tio år sedan. Resan med underbara C till Korfu; mmm still remember! Fast jag vet inte om jag längre kan bli brun dock... De senaste åren har jag blivit mest röd...

Det där var väldigt jobbigt att erkänna faktiskt.

....

Kontrollerade precis mitt pass och insåg att giltighetstiden snart går ut. Sådant kan få mig att bli deprimerad. Men inte nu. Inte idag. Jag tänker bekämpa alla deprimerande faktorer såsom damm, snö, bristen på vinstlotter och långa tånaglar genom att ignorera dem helt enkelt. Tack vare dagens yoga kan jag motstå sådana dåliga energier - ut med det onda, in med det goda och ...ignorera.

Japp, så får det bli!
Ha en bra dag!