Inka

Det här blogginlägget skulle jag vilja tillägna min lilla tiss. Hon är precis lika änglalik och charming in real life. Även om hon ser väldigt allvarsam ut på bilden så har hon en stor skopa humor. Jag har flera gånger garvat ihjäl mig åt henne. Hon är också väldigt klok. En gång när mormor och morfar var kattvakt mjammade hon jättemycket och visade tydligt sin oro. För mormor hade glömt stänga av spisplattan. Jag återkommer till den intensiva blicken. Exempel på vår fina relation följer nedan:

• Klockan ringer, katt hoppar upp i säng, matte låtsas sova djupt, katt börjar trampa på ömma bröst, katt sticker in morrhår i mattes näsa, matte drar täcket över huvudet. Mjam mjaaam!!
• Matte håller upp täcket så att möjligheten till att gosa under finns. Katt måste fundera länge, börjar trampa, fundera lite till. Matte blir trött och bestämmer åt katt och lägger täcke över katt. Katt guttar till sig i mattes armhåla. Och! icke att förglömma; ansikte med tillhörande kittlande morrhår nära mattes ansikte. Frid och fröjd...
• ...i fem minuter... Katt gäspar stort och illaluktande. Slicka mattes arm och tänker: jag vet att matte älskar när jag gör så här med min sträva väldoftande tunga. Hon bara apar sig på låtsas. Vad betyder 'sluta!' anyway?
• Katt börjar tvätta sig själv, högljutt och glafsande. Matte går upp.

Dessa ritualer hör vardagen till och det har ändå sin charm - jag gillar rutiner och det verkar även hon göra. Så när jag ovan skrev fina relation så var jag inte ironisk! Nä men det var jag inte!

Men. De senaste dagarna har hon varit väldigt orolig och nästintill psykat mig på riktigt. Därav den intensiva blicken. Jag vet inte vad det är me'na... Eller jo, jag har en teori. Ända sedan hon kom in i mitt liv har jag haft som riktlinje att till helgen ska hon också få fin mat. Dyra små gourmetmatsburkar med typ oxfilé och sådant.

Mm, eller hur? Sen A flyttade in tillfälligt hos mig började han - som egentligen inte tycker om katter för de rivs, bits och klöser ögonen ur en - att ta över denna gourmetmatsprocedur.

........varje dag. Så vid fem-, sextiden börjar Inka kela A:s ben och då vet han vad som måste göras. De har någon slags connection. Av någon anledning har vi dock de senaste dagarna glömt att köpa hem sådan mat. Troligen har detta resulterat i ett evigt mjammade, dagarna i ända. När jag kom hem från jobbet idag var jag galet trött och såg fram emot en skön tupplur i soffan. Höll på att somna så där himla gutt när det börjades: mjam... mjam... mjaaum... MJAAAUUM!! A, som ju egentligen inte tycker om katter, stack iväg för att köpa gourmetmat. Nu har det faktiskt varit tyst en stund.

Fast nu är jag hungrig... Mjam? Mjam? Mjaaaaam? MJAAAUUM!!!

Ne... Det verkar inte funka... Ska jag behöva sjunka så lågt (bokstavligen) att jag måste kela ben jag också?

Hold on! A kom just in i rummet: Jag har sorgliga nyheter... Katten har spytt.... på mattan...

Om inte det framgår så kan jag ge er den outtalade fortsättningen: Det är mattes jobb att torka spyor...