Alltså, seriously! Nu kan jag det här med förkylning... Been there, done that! Har laddat min lilla sjuklåda med nyinköpta ipren och otrivin näsdroppar. Inte dem med mint dock. Herregud, någon måtta får det vara på galenskaperna... Fast effektiva är de visserligen - det räcker nästan med att tänka otrivin näsdroppar mint för att få känslan av söndersprängd näsa.
Katten och jag har hängt en stund på spikmattan. Först inbillade hon sig att hon skulle få ligga på mig men när hon insåg att den där lilla extra tyngden fick matte att börja gråta förstod hon vinken. Klok katt indeed! Så hon la sig på några spikar bredvid mig istället. Jag kan inte kalla henne för konstig för det vore att indirekt kalla mig själv för konstig... Ehum... Hon har väl liksom jag helt enkelt insett tjusningen med spikar...
På tal om näsor. Jag fick äran att uppleva något alldeles.... alldeles... alldeles vedervärdigt häromveckan. En mamma med tre småbarn kom in för att låna böcker. Efter en stund var det dags att byta blöja på det mellersta barnet och jag fick uppdraget att hålla ett öga på det äldsta barnet som i sin tur skulle hålla koll på det minsta. No big deal. Det äldsta barnet - en liten pojke på kanske 4-5 år - satte sig tillrätta i barnvagnen och sysselsatte sig med en bok som berörde grävmaskiner. Till en början fann jag nog honom ytterst charmig med sina misslyckade försök att uttala grävmaskin.
Detta första intryck varade inte särskilt länge. Jag vet inte om han fick associationer av just grävmaskin för helt plötsligt började pojken gräva i sin egen näsa. Till en början ganska försiktigt. Till en början är jag ganska förlåtande i min tanke. Jag menar, han är ju bara barnet! Sånt gör väl alla barn? Eller? Bara han inte kletar av nåt i boken... Grävandet eskalerar...
Hittar du nåt kul? frågade jag och förvånades samtidigt över hur han lyckades klämma in nästan hela sitt finger i den lilla näsan...
Nä, yss! Inte peta näsan! Det är äckligt. Yss! varpå det sa blopp... Han beskådade sitt fynd en stund medan jag lite panikartat funderade över var jag fortast kunde få tag i ett papper (...eller arton...) och rengöringsmedel och... ja... inte vet jag! iffnn... Samtidigt kunde jag ju inte lämna honom - måste ju för f-n hålla koll på var han ämnade göra av gubben! Pretty please, not the book...
Någon stund senare fick jag bekräftat att jag ju inte hade behövt oroa mig så mycket för boken... Inte heller för några andra bibliotekstillhörigheter...
"Är'u mätt nuu?"
Det är ju skönt att man kan få lite perspektiv på saker och ting ibland... Liksom för- och nackdelar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar