Woddiladdiii!! Denna helg har jag omgetts av mycket rytmer, rörelser, toner och Love-is-in-the-air-känslor! Trots att jag är helt exhausted känner jag mig frisk, glad och härligt kulturellt satisfied. Najs! De enda partypoopersen i sammanhanget är ryggontet och tvättiden... Det har nog aldrig hänt mig att jag får rulla ut ur sängen på morgonen. Shit påmfritt... Jag vet inte ens vad jag har gjort? .......eller ja just det, jag tränade ju i fredags. Jag måste säga till S att nästa gång skippar vi indianhoppen (eller träningen?!).
Hur som helst. Nyss hemkommen från Kulturamas vårshow True colours och är helt inspirerad! Och framför allt, ÄNTLIGEN fick jag se min söta kusin dansa! Hon var grym - i dubbel bemärkelse!
Förresten. Vad är det med bröllop egentligen? Varför lipar alla? Varför lipar prästen? Varför lipar jag? Jag känner ju inte ens gårdagens brudpar särskilt väl och ändå kände jag ett störtböl på väg att blomma ut när de uttalade sina löften till varandra. Och förresten! Vad är det med kyrkor egentligen? Varför börjar man svära oförklarligt mycket i kyrkan? När syskonen samlades en stund innan för övning lät det ungefär så här:
A: Fan vad det är varmt!
Jag: SSCCHHYYYT! Inte svära i kyrkan!
A: Oj, shit. Att det ska vara så jävla svårt att inte svära i kyrkan.
Jag: SSSCCCHHYYYYT!
A: Förlåt Gud. Gud förlåt!
S: Jag ska bara fundera på hur det var jag skulle spela här.
Jag: Jag skiter i vad du spelar, bara du spelar jävlitt rätt!
I fredags hade jag en stund för mig själv i bilen i väntan på A och fläskfilén. Lyssnade på Gold och plötsligt börja de spela den dära helt braiga låten som jag inte vet vad den eller sångaren heter. Ett minus med Gold är att de sällan delger sångare- och titelinformation och det var ju satan också... igen. Försökte memorera refrängen: she's alright hit och she's so fine dit... mmm det här ska nog gå bra. Dessutom påminde sångaren något om Cliff Richard. Men icke! Spotify: dead end. Youtube: dead end. Ringde desperat till S i letandet efter lyckan och sjöng de fraser jag kom ihåg: She's aaaaaaaaaaaaaaaalright! She's got just what it takes! rrrrrrram ba dada dam dambadadaaaa....
Femton sekunder senare hade han hittat den. Överlycklig som jag var frågade jag om han hade använt sig av den där superfunktionen i mobilen som känner igen låtar. Nä, google...
Det var ett hårt slag för mig, bibliotekarien, den professionella informationssökaren... Anyway, jag kände ändå lycka och tvingade A till att bugga loss med mig! Reet Petite heter låten! (...det var ju också en logisk titel...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar