Det finns saker som helt enkelt är oemotståndliga. Jag önskar bara att de sakerna vore träning och träning...
Vad hände? Jag var ju värsta hurtbullen när jag var yngre. Jag cyklade, red, simmade, dansade, tränade Callanetics (= jävlitt jobbitt... för den som undrar vad Callanetics innebär... det är allt man behöver veta)och - hör och häpna - sprang. Ska vi börja tala träning idag så börjar det krypa i kroppen och det är nästan så att jag får kräkkänslor. Seriously!
Men jag vet vad det beror på. Det är så där psykologiskt betingat, för varje gång jag de senaste åren har fått såna där nu-jävlar-ryck och börjat träna duktigt så har jag gått upp i vikt... What?! Fin belöning, I must say... Det där med att "musklerna väger mer än fettet" är inte rättvist! Don't give me that! Förra sommaren hade jag och min syster en överenskommelse som bestod i att trimma magen (...som hon ju så klart egentligen inte behövde)så snygg att vi kunde pierca naveln. Jag borde förstått att det var dömt att misslyckas redan från början. Jag menar, sen när började jag gilla piercingar?
Men! The show must go on oavsett, så är det bara. Min kostomläggning har ju börjat bra så då ska jag nog få ordning på min obefintliga träningsläggning också. Även om jag känner mig ungefär lika smidig som ladyn nedan så måste jag bestiga berget jag har framför mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar