Jag tror mig veta någonting med säkerhet om mänskligheten. Vi har alla konstiga sidor. Kanske ibland nästintill sjuka sidor, vare sig man vill erkänna det eller ej.
Jag har det. En nästintill sjuk sida. En ytterst pinsam sida som jag helst inte vill ska spridas vidare. Men jag har ju också förstått att om man nu vill hålla en blogg levande - utan att låtsas alltför mycket - måste man då och då avslöja pinsamheter. Det är ett beprövat fenomen och jag kan ta mig själv som exempel på hur man fungerar som människa. Det är rent psykologiskt.
Söta sessan Madeleine har den senaste tiden varit det heta föremålet för media.... Seriously speaking! Poor thing! Varför måste jag få veta allt om hur misslyckat deras förhållande är bara för att Jonas har nuppat on the side? Ändå läser jag intresserat rubrikerna på följesedlarna medan jag står och gäspar i kön...
Om det nu är sant ens en gång. Jag tycker det börjar bli ett vanligt fenomen att så fort någon kändis hamnar i blåsväder så nog f-n är det någon desperat brud som out of nowhere dyker upp och behöver få synas lite, kontaktar media bara för att få säga: Jag har haft sex med Jonas/Tiger/Mr Bullock Jesse James...
Fast å andra sidan, det kanske man skulle prova? På löpsedlarna lyder Mimsans confession: Jag har fått te'att med...... (ja varför inte?) Jesus himself - och mään snacka om återuppstånden! Aderton hemliga barn till på köpet! Hallelujah då kan vi börja tala publicitet! Fast jag har ännu inte blivit så desperat...
Fast det var ju inte det här jag skulle skriva om in the first place! Poängen, om än förbannat långdragen, var ju att vi gärna - medvetet som omedvetet - gottar oss i andras olyckor och sjukligheter och att det i sig drar till sig uppmärksamhet....
Min sjuklighet består i att pilla ut fjädrar ur fjäderkuddar. Så nu var det sagt. Jag minns mammas reaktion när hon första gången upptäckte denna sida. Det var på den tiden när jag fortfarande bodde hemma. Vi hade en hörnsoffa vilket var ett utomordentligt instrument för mig att dölja vad det var jag höll på med. Jag kunde nämligen slänga de utpillade fjädrarna bakom soffhörnet. För där städades det inte så ofta. Men det hände ju... Man (mamma) trodde att katten ätit upp en fågel och lämnat mordbevisen bakom soffan.
Jag tänkte att det måste ju finnas ett ord för det här. Och det gör det! Fetischism. Enligt Svenska Akademiens ordlista betyder fetisch(ism) föremål för överdriven beundran (tex Totem och sånt) eller sexuell fixering vid föremål. Jag kan väl inte påstå att jag blir särskilt sexuellt upphetsad av det (det finns andra saker som bidrar till det.... typ M. Persbrandt) men det ger mig en märklig tillfredsställelse när jag äntligen lyckats få ut en fjäder. Det är dock inte lika tillfredsställande att behöva städa efter denna fetischism eftersom jag inte alltid anstränger mig särskilt för att dölja bevisen...
Jag vet att man verkligen borde bojkotta fjäderkuddar med tanke på vad de stackars fåglarna får uthärda. Men det är ju synd att slänga de kuddar jag skaffade innan denna vetskap. Jag kan inte förklara tjusningen med pillandet - det är bara gutt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar