Sång, energi, paprikaodling...

Voj voj! Tre härliga helger på raken fyllda av sång - jag är matt men ändå fylld av nyvunnen energi. Jag tror att jag igår fick den finaste komplimang man kan önska sig och den kommer jag att leva länge på. Sötaste R som igår skulle döpas var inte alls pigg på prästens prat men definitivt med på noterna! "Tänk att en sån liten människa redan har såna röstresurser" tänkte jag när jag, med min galopperande nervositet, närmade mig stunden då min egen röst skulle fylla kyrkan.

Jag kände en stor lättnad över att uppmärksamheten inte enbart riktades mot sången utan även mot de högljudda protester som R utdelade. Men efter bara någon strof, eller så, hördes bara jag - R hade somnat... Sången tog slut, prästen tog vid och protesterna var genast igång igen.

DET, mina vänner, är en lyckans komplimang! Inte helt hybrisfritt... Go Mimzan, go Mimzan! Jag bäddar in denna speciella, fina stund i mitt hjärta, där den för alltid kommer att finnas. Tack H och T för att jag fick sjunga för ert lilla barn! Krama den andra lilla godingen från mig också.

Ja och så var det ju det här med härlig nyvunnen energi. Sådant måste man ju ta till vara på och utnyttja på bästa möjliga vis så här på en söndag. För mig innebär det ofta att ta sig an to-do-listan och idag valde hon projektet från helvetet: rengöring, utrensning, avfrostning av kyl och frys. Tro mina ord när jag säger att det behövdes.

När jag skulle "diska" grönsakslådan i duschen uppmärksammade jag ett antal paprikakärnor som klistrat sig fast och jag hejdade mig vid den något irrationella tanken att

"tänk om det börjar växa paprika i duschen när de hamnar i golvbrunnen?"

"AVVAFFAAN?! Det har väl aldrig inträffat förr?! Alla de kärnor jag sköljt ned i diskhon - utan resultat.... Get a grip!"

Kärnorna duschades glatt bort tillsammans med det oförklarliga klistret och jag var lycklig igen. Men jag undrar bara: händer det er någongång? Irrationella tankar av denna art? Snälla, säg ja... Annars behöver jag hjälp...

Men skulle det mot förmodan te sig annorlunda om några veckor hör jag av mig. Alltså seriöst, ni måste smaka mina köttfärsfyllda paprikor - obetalbara!