Igår vaknade jag upp med tanken att idag ska jag vara världens bästa människa. Min definition av världens bästa människa var just då: sköta mitt jobb, vara trevlig mot alla, vara serviceminded, behålla lugnet när svåra frågor dyker upp och så. Jag tycker väl att jag vanligen lyckas rättså bra med samtliga punkter ändå (inbillar jag mig i alla fall... det hade ju varit rätt kul att få veta hur man egentligen uppfattas av andra. .......eller inte).
Så. Jag bestämde mig för att hoppa över förmiddagskaffet för att hinna med alla förberedelser i lugn och ro innan öppning. Plötsligt ljuder en öronbedövande ringsignal...
Ringer det på dörren eller? Har de ändrat ringsignalen?
IIIIIIHHHH!!!! Det är ju brandlarmet!! Fiffan! Hur var det nu? Vilken ordning?!?! Rädda, ringa, släcka?! Eller var det ringa, släcka, rädda eller tvärtom?! Kom igen nu Mims, du vet det här egentligen!
En stunds panikslagen paralysering.
Nej, men vänta nu. Jag är ensam i lokalen, de andra är och fikar i typ en annan byggnad så att jag behöver ju inte rädda någon i första taget. Fast jag kanske borde springa bort och meddela situationen liksom. Ok! Det gör jag - bra beslut! Jävlar, nu är hjältinnan igång!
Springer och springer medan klänningen fladdrar dramatiskt kring mina hårt arbetande ben.
Jag 1: Alltså! Vad håller du på med egentligen?! Hade det inte varit rätt begåvat och undersöka var det brinner och OM det verkligen brinner?
Jag 2: Jo, det har du rätt i...
Genomsöker febrilt hela biblioteket och konstaterar att det inte brinner någonstans och inte heller att det ryker någon misstänksam rök någonstans.
Jag 2: Ok, NU kan du styra dina steg mot de andra och underrätta. NU är det bråttom!
Jag 1: Men du? Har du verkligen läst på INFORMATIONSTAVLAN och försäkrat dig om att där inte står att det kommer vara någon slags brandlarmsövning?
Jag 2: ...ehmm... njeee... Men... Nu kan jag ju inte springa tillbaka IGEN...
Jag 1: Pfft! Är det så att det står på tavlan så kan jag tala om att då känner jag inte dig! Bara så du vet...
Jag fullkomligt slår upp dörren in till fikarummet och rusar in med andan i halsen (darn, jag måste verkligen göra något åt min kondition): Brandlarmet är igång!
Som svar fick jag en befogad känga: De testar bara brandlarmet men det STÅR på tavlan!
Jag gick och la mig med tanken att jag vatt' fullkomligt underkänd vad gäller det här med världens bästa människa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar