Mangelmysteriet

Att mangla. Tråkigt som fan, ja. Det och behöva ta bort luddet i torktumlaren. Speciellt om andra hyresgäster "glömt" att rensa filtret från sitt strumpludd, navelludd, könshår och annat otäckt. Hur som helst! Att mangla. Hur tråkigt det än är så går det inte att komma ifrån att det är himmelriket att lägga sig i en nybäddad säng med manglade sänglakan. Därför manglar jag, men det är inte därför jag skriver detta inlägg (men visst är jag fantastiskt duktig som manglar???.....).

För typ hundra år sedan, berättade jag om en mangel som betedde sig väldigt märkligt. När man "manglade in" lakanet på mangelduken, vilket man ju vanligen gör, och sedan "manglade ut" det igen så hände det ibland - rätt ofta - att lakan och mangelduk bytt plats, d.v.s. att lakanet kom ut under mangelduken. Whattifuck?! Jag kunde inte begripa - och gör fortfarande inte - hur det kunde bli så. Till en början trodde jag att det bara var jag som var knäpp, men eftersom det hände upprepade gånger och inte bara mig, så konstaterade jag att så inte var fallet.

Det här fenomenet hade fallit i glömska en aning, eftersom nuvarande mangel i flera år har skött sig exemplariskt; lakanet har alltid kommit ut som det kom in d.v.s. på mangelduken. Men idag! Idag tog mitt manglande en drastisk vändning och fick mina tidigare upplevelser att blekna samt min tes om att jag vore knäpp åter igen fäste. Definitionen av märkligt avancerade liksom till en helt ny nivå och överhettade min hjärna av nervösa frågetecken. Jag hade manglat in tre örngott och en kökshandduk på mangelduken och när jag manglade ut allt igen, så kom handduken ut under mangelduken och örngotten på...

Hallå?!

Snacka om tankenöt. Att lakan och mangelduk helt och hållet och rakt igenom byter plats med varandra kan jag väl acceptera, även om jag inte alls begriper hur det är möjligt, men det här?! It's beyond me. Snälla nån, förklara för mig hur det är möjligt!

Kanske ett fall för LasseMajas detektivbyrå?

Lördagsmys

Sitter på min balkong och filosoferar över livet med en kopp kaffe i handen. Tomatplantorna växer så jag nästan hör dem, medan plocksalladen och bacilikan fortsätter krysta sig fram. Hör även dem: Iihh, oohh, puh puh jobbigt det här. Jag måste gjort något fel när jag planterade dem, för de har hållit på så några veckor. Jaja. Min lilla miss ligger på stolen mitt emot mig och doftar på vinden. Även hon verkar filosofera över livet. Då och då möts våra blickar. Hon plirar med ögonen och ser ut att tänka: Det är gott idag, matte. Livet är gott idag.

Jag håller med. Nu gick dock solen i moln. Muller hörs från någon grannkommun. Tomatplantorna blommar, liksom mina soleksem. Kanske ett tecken på att jag borde gå in. Ja, så får det bli. Beger mig till Nordpolen i en luftballong istället.

Hoppas ni har en go' dag, kära läsare!

Min gratisbiljett till Nordpolen

Eftermiddagslur

Oh happy day

Idag var jag en sån där glad prick. Så där glad att jag kärleksfullt log och hälsade på allt och alla och ingen fattade någonting men alla verkade bli glada ändå. Förutom möjligen en kvinna jag mötte. Hon verkade inte vara riktigt mottaglig för några gladvibbar tyvärr. När jag strålade mot henne såg hon ut att tänka: Uoouugh, där är en så där glad jävel som jag inte orkar med just nu...

Japp, jag är en glad jävel idag. Ibland bara måste man liksom. Tidigare i kväll gick jag en alldeles, alldeles underbar tur runt sjön och jag blev ännu gladare eftersom:

1. Solen sken.
2. Vattnet glittrade.
3. Fåglarna sjöng.
4. Världen var extra grön
5. ...och grann.
6. Här och var satt människor i gräset med en bok i handen eller ingen alls och verkade bara vara i nuet.
7. Även jag var i nuet.

Mer av sådana dagar. Glada dagar.

Nattinatt, sov gott!

Lat är det nya duktiga

Jag beslutade mig för att inte vara så förbannat duktig idag. Kändes lite nödvändigt. Planen var från början att idag var dagen då jag skulle stiga upp tidigt - typ så där kl. 05.30 - för att ge mig ut och gå en pulshöjande promenad på en sisådär 1,5 timme innan frukost för att sedan hinna storstäda hemmet och duscha innan förmiddagskaffet. Därefter var tanken att jag skulle rensa ut något skåp, baka lite, plantera om alla inneväxter, så bacilika, vika tvätt, läsa ut alla böcker jag dragit hem och som legat några veckor och mojsat till sig, ringa vänner som jag tänker på ofta men sällan kommer längre än till tanken på att jag borde ringa dem, kanske polera cykeln och sen så där lite allmänt planera mitt liv den kommande veckan med minst fem träningstillfällen inbokade. Jag menar, det handlar ju om pri-o-ri-te-ring, eller hur?

Vid 13-tiden hade jag, fortfarande iklädd pyjamas, hunnit jobba upp en tjusig ångest för att jag sovit alldeles för länge (till kl. 10 herreguuud!) och gjort nada av ovannämnda aktiviteter. Men innan ångesten blommade ut ordentligt, satte överlevnadsinstinkten in och såna där sköna tankar flödade till mig: Alltså, vad håller jag på med? Jag MÅSTE inte göra allt det där. Jag kanske borde ta det lite lugnt och bara vara. Vara lite lat. Det enda jag får göra är sånt som jag mår jäkligt bra av att göra. Kanske blogga lite?

Jaa, vatusan jag blogggar lite. Vad kul, Mimzan! Så här sitter jag nu och bloggar. Och lättar några kilon - om än inte kroppsligen så själsligen.

Tog fram en del av mina nerklottrade lappar med blogguppslag. Det har hunnit bli en hel del sen jag bloggade sist för hundra år sedan. Måste erkänna att jag blev lite matt. Vill tillägga att alla anteckningar är inte fotade; lapparna har t.ex. baksidor också. Sen finns det såna där post-it-lappar-appar som jag tyvärr har upptäckt tjusningen med... Så var börjar man liksom? Jo man bara börjar. Good enough. Sen sträcker man ut sig en bra stund i soffan om man vill. Och det vill jag. Good enough.

Hand i hand med Bridget Jones...

Det man vill ska hända, hände just; ett gäng vackra män sprang förbi mig i solens sken och såg allmänt gudomliga ut.

Det man INTE vill ska hända, hände precis samtidigt; jag gäspade vulgärt och något slags flygfä flög in i min mun och fick mig att börja hosta våldsamt och äcklat...

Jaja. Vad är en bal på slottet...

Ett litet tips...

Tänkte bara bjuda på ett litet tips - gullig som jag är - så här på en helt vanlig tisdagskväll. Ok, här kommer det: säg aldrig någonsin "Det måste vara härligt att få leka med sin hobby på arbetstid!" till en bibliotekarie.

Aldrig säga så. Aldrig. Någonsin. Ever. Nej. Fy.

Nikommerångraerdjupt.

Just sayin' ;)

Puss puss hej heeej!

Imse vimse Mimzan...

För många veckor sedan på den lilla arbetsplatsen...

Det bor en spindel på min toalett. En sån där stor. Jag vet att icke-spindelfobiska människor skulle bedöma den som pytteliten, men i min värld är det fan inte sant... Den har bosatt sig vid elementet, alldeles mittemot toastolen, där jag nu sitter med byxorna nerdragna - utsatt och försvarslös. Kan inte nog beskriva hur jobbigt det känns att inte känna till den åttabente jättens agenda. Men den rör sig inte, den bara är där.

Några veckor senare...

Spindeln bygger ut. Fetare har den blitt också. Alltså. Jag är inte ok med det här. Min älskade toa, där jag brukade kunna pusta ut ett slag och luta huvudet mot handfatet. Där var det varmt, gott, enkelt och tryggt. Min lilla tillflyktsort. Nu får jag hålla mig jättelänge innan jag tar mod till mig och går på toa. Det finns förvisso ett par andra toaletter, men ni förstår inte; det är liksom inte samma sak. Inte alls, faktiskt. Men jag tänker att om jag står på toaringen, ungefär som vi tjejer gör när vi kissar i skogen eller så, så borde det kännas bättre. Ja.

Några veckors tystnad...

Har inte sett till fetingspindeln på ett bra tag. Kanske har den flyttat in bakom elementet. Jag vet inte, men obehagligt är det. Ännu mer nu eftersom jag inte vet var den är, har ingen kontroll längre. Men ok, jag börjar bli bra på att hålla balansen på toasitsen såatte..

För några dagar sedan...

I HANDFAATETTT!!

Näe. Alltså NÄE. Där går ändå gränsen. Jag säger upp mig.

Hur det gick sen...

Mmhm ok, vad göra?! Den RÖR på sig i handfatet. Nej, den springer i handfatet. Pappa!

Mycketpappermosahårtsenspringafortsomfan

Förlåt Gud...